massvis med nya ting.

nu känns det som jag lekt färdigt. som ni kanske ser och märker så har jag försökt göra några förändringar på stället här. en ny banner, en ny informationstext, lite nya genvägar till små trams och lite bilder vid sidan (precis den typen av bilder som får mig att må bäst i världen). hoppas ni, i alla fall, gillar det någorlunda. jag är i alla fall nöjd (var alldeles hemskt trött på bloggens förra banner)!

nu ska jag leta reda på Scott Pilgrim vs. The World. att se filmer online, på hemsidor, kan vara det bästa mänskligheten någonsin fått mottagit. fast det blir genast sorgligt när jag kommer på att det blir årets sista film. kommer antagligen inte se någon imorgon (om jag inte flikar in en, direkt på morgonen).

VI HÖRS IGEN NÄSTA ÅR! TYCKER OM ER, VARENDA EN. HA EN FIN FREDAG.

vill bara visa antar jag.

bästa grabbarna.

det sorgligaste jag någonsin läst.

While walking down the street, I heard an old man say "I've been in love with the same woman for almost 50 years now". I was touched until I heard him say "I wish she knew".

beautiful, but not commercial.

jean-luc godard, en fransk filmregissör. min favoritregissör. fast det knasigaste är ju ändå att jag aldrig sett någon av hans filmer. bara hans foton, citat och massivs med gif-filer från hans verk. antar att man kan tycka om människor till vilka grunder som helst. jean-luc godard, en favorit.

listan som alla bloggar har.

min bästa vän är flera stycken. dom första jag tänker på är helena, elina och lisa. sen finns alla dom andra. jag har så hemskt många fina människor i mitt liv som är värda varenda pengacheck i världen. och det bästa är att man inte behöver vara deras bästa vän för att dom ska kunna vara mina. finner inte det som någon alls viktig grej. så, i det stora hela så tror jag att om man gör mig glad så är man en av mina favoriter. en av mina bästa vänner. jag bestämmer att det kan gå till så.
när jag borstar tänderna brukar jag försöka borsta i takt. och nynna på någon låt i huvudet.
när jag lagar mat gillar jag att experimentera. fast det blir oftast lite fel.
jag är (lite) rädd för att göra saker som jag inte får för mamma och pappa. ibland vill jag vara en jättetuff rebell. fast det blir oftast inte så. det är precis som om dom skulle sitta på mina axlar och se allting.
den värsta känslan är att livet en dag kommer ta slut. och att därefter komma på att man aldrig vet när den dagen kommer. eller att någon jag tycker om ska försvinna. då försvinner nästan andningsförmågan.
den bästa känslan är dom gångerna när man, bara för någon sekund eller så, får känslan av riktig lycka som kniper tag i hela magen. fast den känslan kommer väldigt sällan. fick det härom dagen när jag pratade med en dunderbra vän.
jag är bäst på att vara lat, att göra för mycket saker, att må kanon dagen efter och att drömma.
jag är sämst på att låta facebook vara. och att stå på händer.
jag lyssnar på musik från 1950, 1960, 1970, vispop, jazz, filmsoundtrack och riktig indiepop från hemliga garage i underjorden.
jag pratar inte så mycket värmländska. och jag kan räkna till 10 på arabiska.
jag tycker om att planera sommarens alla planer. även om alla inte blir av. oftast blir det en blandning av festival, tältning, corona, longboards, klänningar, sol, bryggor, skratt, lycka, musik och vänner.
kärlek är varenda detalj. det finns överallt och man får en liten del av det varje dag. kärlek är världens vackraste även om det råkar riva sönder hjärtan ibland.
i somras var varenda tur på longboarden en höjdpunkt på dagen.
sist jag grät tror det var när jag såg king kong, regisserad av peter jackson.
när jag vill tänka ska jag oftast sova. tänkte så mycket en gång så jag fick ont i huvudet.
när jag bakar äter jag för mycket smet och deg. så himla gott bara.
just nu tänker jag på fint det ska bli med jullov som sätter fart idag.
idag har jag vaknat, ätit lite frukost och så. ska bege mig till bussen om tjugo minuter ungefär.
ikväll ska jag se film (egentligen plugga men det utvecklas säkerligen till ett dåligt löfte).
imorgon kommer jag sova riktigt länge och skriva i min loggbok för projektarbetet.

min mobiltelefon är trasig. ljudet är borta. men jag tycker om den ändå.
när jag vaknar på morgonen är jag alltid för trött för mitt eget bästa. det är verkligen jobbigt.
om jag var ett djur skulle jag vara en björn tror jag. dom är så mysiga och lurviga. gillar tanken av att sova under höstlöven i varma grottor en hel vinter.

unicornhurricane.

love is a letter sent thousands of times har nu 761 följare och jag kan inte bli mer glad. ska för tusan köpa tårta när jag nått tusen.

one week of photobooth.

jag fann mig en av dom finaste bloggarna jag någonsin snubblat in på. den heter "one week of photobooth" och skrivs av en tjej någonstans i sverige. hon har lärt känna en pojke från colombia och är jättekär. plötsligt köpte han en flygbiljett till sverige och skulle finnas på plats om en vecka - FÖR EN VECKA SEDAN. får inte säga mer. men det är så sockerfint att man aldrig mer behöver dricka kolsyrade drickor.

klicka i ordning vetja: 1, 2, 3, 4, 5, 6.

g'night pals.

hej kära ni. jag vet att jag varit borta ett tag. den senaste veckan har handlat, enbart, om spexet. och ja, det har varit något av det roligaste jag någonsin varit med om. men mer om det sen. eller imorgon. låt oss säga, nästa gång jag skriver. för nu ska jag sova.

nu ska jag vara så där tjejig; här får ni det sötaste jag sett. godnatt.

jisses.

we almost held hands once.

muntliga NP i svenska b.

Nationella proven i Svenska B, muntligt: Språkets makt och möjligheter.

Slangord - bara för dåliga ordförråd?
Ibland hör jag folk diskutera om hur mycket mer man faktiskt pratade förr. Hur mycket känslor som gång på gång satte en sorts grund för varje samtal. Hur varje samtal var rikt på fylliga ord och meningar, väl valda till personen i fråga och om hur varje svar kunde låta som någon kärlekshistoria berättad i en vacker oljemålning från Louvrens väggar. Jag har hört om hur romantisk varenda pojke verkade vara, och om hur vältalad varenda flicka verkade vara. Jag menar, ni måste hålla med om att det ändå skulle vara ganska så tjusigt om alla skulle ha fortsatt prata som Mr. Darcy och Elizabeth Bennet, eller varför inte som Romeo och Julia?

Men hur kommer det sig att vi inte längre beskriver både månskenet, bergens alla former och årstidernas alla färger i en enda mening? Varför drar vi inte längre parareller till världens vackraste musikstycke, eller till det litterära språket i våra favoritböcker när vi pratar med varandra? Handlar det om att vi helt enkelt blivit för lata? Kanske handlar det om att allting går så mycket lättare, och framför allt snabbare, framför elva olika chattfönster eller vid dagens sjätte uppdatering på Facebook?

Våra meningar blir kortare och vi tycks skapa en hel bunt med nya ord varje år. Vi använder oss av mer slang än någonsin, som gärna förvirrar varenda vuxen över 40 på närmaste avstånd. Herregud, ibland kan jag själv bli alldeles snurrig av alla förkortade ord som verkar ha sin bakgrund från någon undergroundvärld eller kvarteret vid NK i Stockholm.

Vi vet mycket väl att det finns gott om människor som ogillar slangorden bland ungdomarna eftersom det helt klart tyder på ”ett dåligt ordföråd”. Men man kan ställa sig frågan om hur mycket mindre vårt så kallade ”dåliga ordföråd” faktiskt är. Kanske det är så att vårt ordföråd håller sig i samma storlek som 1700-talets. Jag pratar då inte om antalet ord, utan mer om betydelsen bakom varje mening. Vi lyckas ändå få fram våra budskap i samtal med andra, utan att ens nämna de tusen och åter tusen himlastjärnor som, alla vackrare än natten själv, lyckas göra en dag som denna högst värdig.

I krönikan ”Tranbär är tranbär – vart de än växer”, skriven av Catharina Grünbaum från Dagens Nyheter den 4 april 2010 (och som också finns i texthäftet på er andra innersida), visas en bild där två män, ståendes på en varsin klubba, kommunicerar med varandra på avstånd. Båda håller i en varsin tratt för att verkligen försäka sig själva om att den andra hör vartenda ord. När jag tittar på den bilden och samtidigt funderar över slangspråket, så tänker jag att vi alla ändå är olika individer. Vi har därmed olika tycken, tänken och åsikter kring alla möjliga ämnen. Vi behöver få prata lite hur vi vill för att känna oss både trygga och säkra, men också för att kunna få känna oss precis som oss själva. På samma sätt måste övriga människor på jorden kunna acceptera att det är ett faktum som aldrig kommer ge sig. Tiderna förändras, och därmed språket. Jag menar, vissa chillar och andra kopplar av. Det finns dom som bor på vischan och dom som bor på landet. Och det finns dom som mår keff och andra som bara mår dåligt. Så, genom att försöka stå på en någolunda höjd från varandra, måste vi försöka lyssna till varandra och kanske till och med ta tillfället i akt för att bygga på vårt egna ordföråd. Slangspråket är något som aldrig kommer att sluta utvecklas, och rätt vad det är så kanske dagens svenska anses vara lika utdött som ett språk vi kallar för latin.

Även Carl Sandburg, en amerikansk författare som var som mest verksam under mitten av 1900-talet, har yttrat sitt tycke om slangen; Slang är ett språk som tar av sig kavajen, spottar i nävarna och sätter igång att arbeta. Och visst hade han ganska så rätt i det. Språket kommer aldrig att fortsätta utvecklas om slangen en dag helt skulle tas bort. Det är slangen som sätter språkets utveckling i arbete. Ett arbete som är viktigare än vad vi tror...

Så, visst pratade man mer förr i tiden. I allt större omfång och absolut med, ibland, universums mest storslagna och vackraste bildningar. Men jag vågar nog säga att vi lyckas rätt så bra idag också, med att få fram det vi menar. Även om vi med det, enligt fördomarna, dåliga ordförådet skulle säga att dagen idag ser ut att vara... ah, typ ganska så fin faktiskt.

julbrev till tomten.

Kära Tomten. Jag vet att du redan vet det här, men jag tänkte påminna dig lite extra. Eftersom julen snart är här så börjar det väl bli lite bråttom med önskelist-informationen, antar jag. Jag är så hemskt trött på min svarta väska av låtsasläder. Den blir bara längre och längre i axelbandet, fast jag gör den kortare. Och den har blivit lite hudfärgad lite här och var, eftersom bitar låtsaslädret hamnat på gatan. Jag vill ha en ryggsäck istället. Och ja, du vet vilken. Det är jag säker på. Men tänkte visa några tjusiga som jag hittat ändå. Här, här, här och här. Och dom är begagnade, så lite billigare (än i affären), lite trasigare och lite skitigare. Precis som jag vill ha den.

Kära Tomten, om du vill överraska mig i år så föreslår jag att du packar in precis en sån här väska.
Kära hälsningar, Parnassus.

kmefd0022129urf.

ville gråta lite förut. fast vet inte varför. det var jätteknasigt. har inget att vara ledsen för alls. jag har ont i hårbottnen. sen mår jag lite illa. men inget mer. ibland kanske kroppen bara leker med en...

nu ska jag sova. planerar inte att vakna förens om tre dagar. minst. g'night dudes!

du är som kramsnö.

Hittade en urtjusig blogg hos Flora. Den heter Kramsnö och är en liten kärlekshistoria i tolv delar. Klicka här och läs lite för sjuttsingen.

bästa jag sett idag.

det här upprör mig.

dag 10: det här upprör mig.
Krig och sorg. Mobbare. Folk som inte kan låta andra vara som dom vill. Döden. Voldermort. Snöoväder. När sista mjölkpaketet blivit uppdrucket. Att 50-talet redan har rusat förbi. Att 60-talet redan har rusat förbi. Att 70-talet också redan har rusat förbi. När det pratas om folk i negativt syfte. Att man ibland känner sig för liten. Att man ibland känner sig alldeles för gammal. När sommaren tagit slut. Att man aldrig kan vara riktigt säker på vissa saker. Att rött vin smakar uselt. Att mitt CV verkar slängas i papperskorgen av alla arbetsplatser. Att alla är så hemskt elaka mot Edward Scissorhands och Quasimodo. Att det verkar vara så dyrt att bo själv. Att Paris och New York ligger längre bort än bara "kring hörnet". Att plånboken alltid tycks vara för tunn OCH att det finns grejer som ska behöva uppröra en. Stora som små. Det borde inte ens finnas en yttepytteminiliten grej. Så skönt det vore.

crying med roy.

Videon är så himla fin på något sätt.

mina syskon.

Den enda bilden som jag verkar ha på min bror, över internet. Flickan är vår kusin för övrigt.

dag 09: mina syskon.
Jag har ett syskon, en lillebror. Han är nio år gammal och heter Hampus Ove Puh. Valen av namn har en enkel förklaring; Hampus för att det är gulligt. Det låter så himla snällt. Sedan har vi Ove som vår farfar hette. Och Puh kommer efter världens snällaste björn.

Hampus är en av dom snällaste grabbarna. Lite halvt försiktig och tänker alltid före han gör något, till skillnad från hans syster som bara hoppar in i alla utmaningar och äventyr. Han är kompis med alla och tycker om varenda en. När han är på kramhumör så får man gärna ligga på hans arm. Det är bland det mysigaste som finns. Han älskar att bli masserad och att äta fiskpinnar. Och tv-spel, jisses. Just nu är det Tekken och Zelda som gäller. Varje dag.

När jag var nio år och blev storasyster för första gången, gick jag runt och lovade både mig själv och varenda omkringvandrande varelse att jag aldrig skulle bråka med Hampus. Aldrig. Vi skulle bli som världens bästa syskon. Alltid leka och alltid vara glada på varandra. Och det höll i sig, fram tills några år sedan. Jag vet inte vad som hände. Jag blev äldre. Han blev äldre. Nu bråkar vi med jämna mellanrum. Lite då och då. Men bara om småsaker. Fast det är ändå jobbigt. Och dumt. Varför har syskon så lätt för sig att starta bråk? Det är helt galet om man tänker på det. Om vänner bråkade så mycket om dom flesta syskonen gör, så skulle vartenda kompishalsband blivit kastade i sjön för länge sedan. Men jag älskar honom. Min lillebror, och världens bästa dessutom. Med sitt, ibland, lite för långa hår som kittlar honom på ögonlocken. Och med sina små och nästan osynliga fräknar, som gärna letar sig fram på sommaren. Jag är alldeles överlycklig över att jag har honom. För om jag tänker riktigt noga på att han inte skulle finnas, så kan jag knappt andas. Det ska bli kul att fortsätta växa upp, med honom strax efter. Jisses, jag älskar min bror mer än mig själv. Mer än någon annan. Han är världsbäst!

åtta saker om mig själv.

inspiration av agnes.

ett: jag är en väldigt glad människa och gillar allt och alla. ibland har jag hört att det lätt smittar av sig på andra. fast ibland vet jag inte om folk tycker att jag är för glad. jag kanske skulle vara lite försiktig...
två: jag blir aldrig arg. eller, det är klart jag blir arg. men aldrig så där arg så jag lägger på telefonen i örat, skriker eller slänger igen dörren med världens smäll. eller vänta, en gång gjorde jag faktiskt det. fast då öppnade jag dörren och sa förlåt. så jag tycker inte att det räknas riktigt...
tre: när jag var liten så ville jag bli städerska. eftersom städerskorna som arbetade på ett hotell i kuba kunde vika våra sängars lakan till alla möjliga djur så kändes det som det roligaste yrket i världen.
fyra: jag är väldigt bra på att prata i sömnen. eller att se saker i sömnen. eller att prata i sömnen fast jag är lite halvt vaken. min bror har bevittnat det sistnämnda ganska många gånger. jag kan prata om allt och ingenting. och angående sömnsynen; det vanligaste jag ser är spindlar som sakta åker ner från taket. men jag har tur, för bara jag drar täcket över ansiktet och räknar till 10 så är dom borta.
fem: jag har önskat mig fred på jorden när födelsedagsljusen blåsts ut, ända sedan jag var liten. jag tror att det nästan blivit som ett litet måste. varför bryta den vanan liksom? och dessutom, tänk om det skulle gå i uppfyllelse någon dag. jisses alltså.
sex: jag drömmer verkligen om att få bo i new york, i en mindre lägenhet med tegelväggar lite här och var, där jag kan ha urtjusiga kalastillfällen med vinylskivor, lyktor och amerikansk folköl.
sju: när jag gick på mellanstadiet började jag lyssna på ebba grön och jubla högt för anarkin. och så fortsatte det ända tills jag fick höra betydelsen bakom anarkin. till min förvåning fanns meningar som "men då får man ju råna och döda människor?"då började mina jubel sakna förvandlas till små viskningar som sen inte fanns kvar.
åtta: jag är livrädd för att växa upp och upptäcka att livet inte blev som jag alltid önskat, samtidigt som jag knappt kan vänta på att bli äldre...

you can never say his name.

om kompisar.

"det är människor som du Amanda, som ser till att även de allra minsta pingviner lyckas stå på egna små ben!", som allas favoritlarv sa. Jisses vilka vänner man kan finna. Och Linus Larven Arvidsson är precis en sån.

tänk att få ett drömkök...

Julen närmar sig och jag tänkte passa på med att knega ihop en liten lista över en specifik kategori som jag gärna ser inpackad under granen - köksinredning. Tänkte på, eftersom jag kommer skaffa eget snart så kan det vara perfekt med lite köksprylar. Kostar ju så mycket annars...

Nej, jag vet. Kan inte luras. Filmer. Kategorin jag pratar om är filmer. Här kommer den lilla delen av den enorma filmönskelistan.

High Fidelity en fantastisk rulle med Joch Cusack. Den är fylld rivna hjärtan och vinylskivor från en världsbra vinylaffär. Jag saknar den lite. Skulle passa fint i hyllan. Update filmen verkar ha utgått i varenda internetbutik jag kan hitta. Både konstigt och alldeles förfärligt. Så, här finns Tradera som ett alldeles utmärkt alternativ! 500 Days of Summer det började med att jag såg fram emot filmens premiär redan 6 månader innan. Sen krossades allt när Karlstad valde att inte visa den. På olagligt håll fick jag hem den, snabbt och enkelt, till datorn och älskade varje minut. Sen kraschade tekniken och filmen försvann. Ett straff från ovan mån tro? Hur som helst. Jag önskar mig den alldeles jättegärna. An Education en alldeles hemskt vacker film som utspelar sig på 60-talet. Jisses vad den är bra. Åh, låt mig få den i min hylla. Pusching Daisies säsong ett en riktigt vacker serie som det inte verkar ha gått så bra för. Den är ganska gammal nu tror jag. Men dom gjorde bara två säsonger på grund av tittarsiffrorna. Dock är jag alldeles säker på att folk, helt enkelt, inte hörde om serien. What's there not to love? Alla scener med Chuck och Ned får hjärtat att smälta ner på hela golvet. Amelie From Montmartre filmen som alla sett och som alla älskar. I alla fall mer eller mindre. Den är inte så vidare värst dyr längre. Åh, franska filmer tar kol på mig. Skulle vara fint att vara en själv. Little Miss Sunshine av den här mår man bra. Det känns nästan som den har en liten blandning av allt. Och fy farao för skönhetstävlingar med barn. The Darjeeling Limited Wes Anderson vet hur man letar sig in i hjärtat. Vet inte riktigt vad jag ska säga mer än att det är en alldeles underbar film och att Jason Schwartzman förblir min favorit! Paris, Je t'Aime definitionen av kärlek på film. Jag skojar inte. När arton regissörer samlar ihop sig och skapar en kärlekshistoria var, kan det inte bli annat än magiskt. Man blir pånyttkär arton gånger om helt enkelt. Glee säsong ett trots den höga siffran på töntskalan med den enorma känslan av amerikanskt high school med ungdomar som sjunger alldeles för bra för att det ska vara på riktigt, så har jag fastnat. Precis som övriga människor världen över. Vad är det som gör att den nya serien är så utomordentligt underbar? Jag kommer nog aldrig ha svar på det. Men herregud, jag älskar varje avsnitt lika mycket som jag hatar att vänta på nästa. Oh please, please, please!!! I REALLY WANT THIS ONE... Santa? Jane Austen Book Club såg den på tvn för inte allt för länge sedan, och älskade den. Hör från lite alla möjliga håll att den inte anses vara bra alls. DOM LJUGER! Varenda en. Det är nästan så man själv vill starta en bokklubb med Jane Austen-tema. Fast nej, vi ska inte gå för långt heller...

När jag kollar över min lista, så är det också ganska tydligt över vad som är årets filmtema. Det är en kolosal blandning av tjejiga romantiska komedier med värsta feel good-känslan. Halva jag skäms faktiskt lite. Jag borde önska mig kultfilmer från världens alla städer istället för billiga försök till Bridget Jones Dagbok (vilket förövrigt ligger mig alldeles för varmt om hjärtat). Men den andra delen längtar bara efter att få hoppa upp i sängen med sockor, te och nyköpta glasslådor för att sen bara ligga där hela dagen med den stora högen av just tjejiga romantiska komedier med värsta feel good-känslan. Så ligger det till och jag tänker inte ångra mig! Nu klickar jag på publicera inlägg, TRY TO STOP ME!

EMMABODA 2011.

elina och jag bestämde oss för att åka till emmaboda nästa sommar. kan knappt vänta. det kommer att bli lite så här om jag får bestämma...