linus.

Linus. Han gör mig tryggast på jorden. Som om inget ont kommer kunna ske. Varken tidigare, just precis nu och aldrig någonsin genom hela våra liv. Det är precis som om flera tusentals elaka soldater skulle kunna välja att vaka precis utanför vår dörr, kanske ligga och lura bakom buskar och skåpbilar och bara invänta rätt position innan dom skulle tvingas springa för sina liv eftersom hans armar vara runt hela mig. Det är liksom ingen idé för något ont att komma i vägen då. Det bara, går inte. Och visst är det någonting visst med att ligga bredvid den man är kär i. Inte bara för att man är kär, men också att bara få höra hur hans andning ändras från helt vaken till den allra djupaste sömnen. Det är något visst med att då bara få titta på honom, begrunda och analysera hela hans existens och verkligen veta att om något ont skulle hända så skulle han få det att försvinna på momangen. Ah, även om han somnat före mig. För om hans armar är runtom mig så kommer det för evigt vara omöjligt för något dumt att komma och störa oss. Shit, man somnar rätt gott själv då ska ni veta.