om er.

Inlägget är basserat på kommentarer från det här inlägget.
Hej, kära läsare. Ni har alla fina namn och er ålder ligger mellan 13 år och 20 år vilket betyder att ni alla hunnit bli ungdomar. Majoriteten av er har aldrig träffat mig. Om vi har tur så kanske vi valsar förbi varandra på någon fin festival i sommar eller så? Många av er har lyckats hitta mig genom andra bloggar, facebook och love is a letter sent thousands of times. Men vissa av er har bara råkat ramla in utan någon vidare förklaring. Ganska spännande!


Ni tycker om aprilhimlen, sommarregn, frukostar, fina strumpor, randiga tröjor, Nutella, när allt grus försvinner på gatorna tillsammans med vintern, sommarkonserter med Lars Winnerbäck, när bilder är så fina att man måste hålla andan för en stund, en favoritpojke som luktar på en, havet, att gå barfota, djur, väder, loppisar, smörig indiepop, sommarregn, leverfläckar, moralkakor, när främlingar får en att inse något viktigt som aldrig tidigare funnits i ens tankar, hemkänslan, hunden, vår, bacon, musik, mat, män, när vita gardiner fladdrar med vinden från ett öppet fönster, kaffe på eftermiddagen, kaniner, att skriva, att drömma, pirret i magen som kommer från människor som får en att må bra, skådespel, att stanna i badkaret tills vattnet blivit ljummet, matlagning till den bästa vännen, gitarren, kamraterna och den fina hemstaden.


Ni tycker om att läsa om filmerna jag ser, om mina drömmar och om min syn på hela livet. Ni tycker om när jag skriver om kärlek och mitt egna vardagliga liv. Ni tycker om när jag lägger upp bilder som jag hittar och när jag skriver om annorlunda saker som tar ett hårt tag om hjärtat (som inlägget om den här valen). Men mest tycker ni om helheten - att det är varierat och fint - och allt random nonsens. Men några av er skulle vilja se lite mer av mig och fler bilder från min vardag, till exempel mina frukostar. Ska försöka bli bättre på det där!


Just nu längtar ni väldigt mycket efter att få lägga huvudet på pojkvännens bröst och kolla på Harry Potter, att äntligen få bli vuxen, att inte sova ensam, efter solen och koltrasten. Ni längtar efter att få göra fina resor som ligger planerade, efter jobb, vänner på andra ställen, er lägenhet och att gå till stadens brygga med folk som gör er glad. Ni längtar efter att få pussa någon på morgonen, efter körkort, efter Emmabodafestivalen och efter en hand att hålla i.


Det som är finast för just er är lycka, vänner och den första grillkvällen när man inte gör något annat än att lyssna på bra musik, dricka cider och skratta. Och att komma hem igen efter en fantastisk resa och faktiskt inse att hemma är bäst även om man alltid längtar bort. Även ohämmad entusiasm, riktig rånörderi utan skam, att bara få vara med någon, människor som är snälla mot varandra, kärlek, franska, klänningar, världen, iskaffe, balettskor, juni och havet.


Ni lyckas må som allra bäst under festivaler och konserter, med fint umgänge, när er pojke kramar om er, under lata dagar på bryggan i solen med pizza, saft och öl. Ni lyckas må som allra bäst under förfester och korridorsfester, efterfester och när ni dansar riktigt mycket på krogen, när man stöter på nyfunna bekanta, bakispizza, när problem som tyngt ner axlarna lyckas lösa sig, när ni träffar vänner som ni tycker så mycket om, när ni får fina sms, er tjusiga mamma och era fina spanjorer. Ni lyckas må som allra bäst bland djur, fint väder och loppisar, när ni får rikligt med sömn, när solen skiner riktigt bra och när ni träffar er familj. Och slutligen, ni lyckas må som allra bäst när ni skrattar på riktigt, ifrån hjärtat.

lite kameranytt.

Under en lite mindre äventyrsfylld söndag, fast fin ändå.

Efter att min plånbok blivit stulen av någon listig tjuv. Fast jag hoppas mer på att det var en hemlös stackare med hungrig mage och ett biosuget hjärta. Det skulle vara fint.

Mitt nyköpta tygmärke. Måste visa min kärlek till Herr Läderlapp.

Och från idag, när Hugh Grant blir ledsen över Julia Roberts i Notting Hill.

fint som snus.

om att flyga.

Det var för kanske två månader sedan. Jag vaknade upp efter en himla tjusig dröm och hade den konstigaste känslan någonsin. Känslan satt i hela kroppen och fick mig att må hur bra som helst. Den natten hade jag drömt att jag helt plötsligt kunde flyga. Inga konstigheter det inte, kanske ni funderar. Det är säkert inte alltför sällan som folk drömmer att dom faktiskt kan flyga. Men den här känslan, som liksom gömt sig kvar hos mig, den är helt makalös.

Jag kunde minnas hur själva flygningen kändes i drömmen, precis som att luften blåste mig upp från marken och att jag förlorade all kontroll. Att jag var livrädd men samtidigt modigast på planeten. Jag minns att jag liksom flög hur snabbt som helst, upp över granarnas högsta toppar, och hur jag kunde se några av mina vänner långt där nere på marken. Jag minns hur jag plötsligt kunde dyka i flygningen och nästan nuddade markytan innan jag befann mig högt uppe bland molnen igen. Lite som Frittfall fast ett ännu friare fall.

Det bästa av allt är att just den där känslan av någon sorts stark vind som liksom omfamnar hela mig, och känslan av att vara räddast men samtidigt modigast på samma gång, den har nästan bränt sig fast hos mig. Jag kan komma och tänka på det ibland, precis när jag vill. Då känns det precis som om jag faktiskt varit på en egen flygfärd. Jag menar, på riktigt. Åh, jag ska aldrig glömma hur det kändes.

Har ni någon vacker dröm som nästan bränt sig fast hos er?

glósóli.

För er som vill lära känna magi när den är som mest förtrollande och precis så där sagoglittrig, det är då som ni borde söka er fram till Sigur Ros.

Jag vet inte hur länge jag lyssnat på det isländska postrockbandet men trots vår långa bekantskap har jag ändå inte lyckats lära mig namnen på låtarna. Men oavsett, härom dagen fann jag mig en av deras musikvideo som fångade mig direkt. Reaktionen blev rysningar, rysningar och åter rysningar. Ta en titt. Och till er som inte orkar titta på hela utan hellre vill spola till videons höjdpunkt borde se i alla fall från 04:10.

årets första brygghäng.

I vår stad så har vi en brygga där vi brukar sitta i flera timmar och äventyra på alla möjliga sätt. I fredags var våren på plats, alldeles på riktigt, och vi bestämde oss för att göra en premiär med så många från vårt bryggäng som möjligt. Mass-sms skickades ut, fast majoriteten var alldeles för upptagna.

Det var så himla fint att vara på plats fast det var nog lite för stormigt. Men det var ändå vår.

Det åkte stora och miljardertals isbitar förbi oss och det kändes ibland som att man kanske skulle kunna få se en isbjörn eller två. Fast det såg vi aldrig.

Som jag sa, det var himla stormigt. Här är jag, hej!

Helena och Matilda. Fina vänner.

Matilda har alltid sina fräsiga glasögon på sig. Dom är hur tjusiga som helst.

Även om solen var varm så blåste det jättekallt. Jag frös nog mest.

Vi fick måla vad vi ville på Linus bräda. Elina är hemskt duktig på valar så hon målade en.

Nils och Linus.

Elina och Helena. Tycker om er så.






Helena cyklade omkring på min cykel, bara massa varv runt bryggan. Hon ser så vårig ut.

Med cykeln följde Reinfeldt med. Solblekt och sönderregnad. Det ska egentligen stå game over över hans ansikte. Fast dom vann ju, så det blir lite fel så här i efterhand.

när man blir lycklig över att veta att man har några av dom absolut finaste vännerna någonsin, då känns det som att man flyger på dom mjukaste molnen. finaste känlsan det. mjuka moln. nu är i alla fall premiären gjord och vem som helst är välkommen. vi kommer nog sitta där varenda soldag. vi ses kanske.

Bilderna har jag helt och hållet, utan att ens ha frågat, roffat åt mig från både Helenas och Matildas blogg. Fast jag tror att det går bra faktiskt.

så himla glad.

Herregud. Ville mest bara tacka er alla. Lyfta lite extra på hatten. Om man plussar ihop mina bloglovin-följare med mina blogspot-följare så ligger siffran nu uppe i 51 stycken. Ni urtjusiga 51 människor. Vad ni är snälla. Nu ska jag drabbas av bloggfeber. Visa er vår planets vackraste saker och kanske skriva om små förtrollande historier. Jag tycker om er. Nu måste jag hoppa in i skorna och ta mig till bussen. Puss på varenda en.

när listor blir favoriter.

Musik för dagar på golvet en ganska så ny lista men ack vad sönderspelad. varje gång jag hör dom absolut första tonerna i maybe med janis joplin så är det precis som om jag förbereder mig för magi. sedan kommer dom storslagna blåsinstrumenten och jag vet att det är min bästa lista.


När man åker tåg runt europa för bara några inlägg sedan så skrev jag om hur gärna jag vill packa tandborsten och dra på mig mina skönaste dojor för att lösa in min första tågbiljett som mot starten på mitt alldeles drömliknande tågluffaräventyr. så jag pusslade ihop en lista som passar för allt som kan ske längst tågrälsarna.


Ska vi peppa för våren tillsammans? behövs nog ingen direkt närmare förklaring. för nu är det vår och det är precis den här musiken som behöver spelas i öronen när solen värmer ryggen och man känner att man faktiskt kan ta av sig jackan och lägga den i cykelkorgen


Grabbarna som vet allt om kärlek här har vi helt enkelt min egna lilla samling fylld av det bästa inom kärleksförklaringar från alla våra favoritmän. om man vill ha någon så finns all inspiration i hur man får den där vackra filuren just precis i den här listan. rena rama guldgruvan. rena rama kärleksmagin.


Nitton år och jävligt glad den tredje mars blev jag nitton år och såg till att fira det lite extra på spotify. en sprillans ny lista stod på tur och det här var vad jag fick ihop.


När man sover mitt under månen jag vet att jag nämnde 'magi' vid beskrivningen på min första lista men jag tänker ändå göra det igen. jag vet inte hur många av er som känner till det isländska bandet sigur ros. listans första låt, hoppipolla, är ren magi och beskriver verkligen hur det känns att kanske hittat den där perfekta platsen mitt under månen. därefter följer liknande verk som herr månfarbror säkert uppskattar lika mycket. listan är fortfarande under påfyllning.


Flipped Soundtrack här följer ett soundtrack till en av mina favoritfilmer. skrev lite om inlägget här och jag är fortfarande frälst av vad rob reiner lyckas skapa. åh det är bara så vackert genom varenda liten minut. se den.


The boat that rocked listan gjordes av min goda vän Sofia och håller även den ett soundtrack till en av mina favoritfilmer. här finner man en blandning av allt man någonsin kommer leta efter. det är bara så helt enkelt. så se till att spara undan den på ett säkert ställe.


I parken och det luktar jordgubbar alla ni som läser allas kära Elsas blogg vet att hon tipsade om just precis den här skivan. jag gjorde som säkert många andra, sparade undan den och började drömma om somriga dagar i någon vacker park där man sitter med sina bästa vänner och flera paket svenska jordgubbar. snart är vi där.


söndag och det regnar alla ramlar vi ibland över dagar som känns lite gråare än andra. söndagar brukar sägas vara en sån dag fast det kan ju lika gärna vara en torsdag. jag tycker nog inte att en grå dag behöver vara dålig. den kan vara tråkig, absolut. men med rätt verktyg så kan det ändå förvandlas till riktigt lugn och skön, även om tråkigheten aldrig riktigt lämnar.


Amelie From Montmartre även här finns en lista som är fylld av en favoritfilms soundtrack. många av er har självklart hört hela soundtracket i omgångar. men jag ville ändå skriva med den på listan. jag tokälskar hur man aldrig riktigt lär sig låtarnas namn men ändå vet precis på första tonen eller instrumentslaget hur hela låten går. min favorit är nog soir de fête för den låtens början låter som en blandning av barn, en skrivmaskin, den skrynkligaste mannen och doften av en himla bra dag.


50 minuter kärlek, bara till dig min kärlekslista. den är egentligen 54 minuter men jag tror att den där nollan gör titeln lite tjusigare. här finns helt enkelt nästan en timme kärlek som vem som helst borde få en del av. varsågod vet ja. roffa åt dig bara.


När pengarna gått till en mustang någon gång i mitt liv så ska jag äga en mustang (en firebird om man ska vara petnoga). den ska vara gammal, lite halvrostig och alldeles vackert sliten i färgen. och i den ska jag rulla omkring på gatorna och lyssna på egengjorda blandband.


Bästa kvällen i mitt liv kent kommer alltid finnas som ett rejält gäng favoriter hos mig. jag har aldrig känt mig så påverkad av musik som jag gjorde när jag såg dom för första gången i mitt, då, artonåriga liv. det var på arvikafestivalen och mina knän vek sig, mjuka som kuddar, under Utan Dina Andetag. om ni inte förstår, ja men då är det så. men åh vad jag önskar att ni alla skulle få känna lite på känslan.

the fine ones.

Glada grabbar är bra grabbar.

om något alldeles för fint.

Kaninfötter. På något fint sätt lyckas dom alltid bli skyddade av den tovigaste pälsen någonsin. Har ni känt på kaninfötter någon gång? Det är, på riktigt, bland det gosigaste på planeten. Och kaniner är dessutom himla fina små djur. Jag hade en svart när jag var liten. Hon hette Gosan och tyckte om att bitas. Fast jag tyckte om henne ändå. Finns det något speciellt som du tycker är riktigt fint?