fredag 30 december 2011

vem är amanda?



Härom dagen besökte jag Agnes blogg där hon bad sina läsare att försöka beskriva vilken bild dom fått av henne genom bloggen. Kan tänka mig att det riktar sig lite mer åt filurer hon inte känner privat, annars blir det ju fusk. Men oavsett, tänkte testa på samma grej. Kan ju faktiskt bli hur intressant som helst. Så, kära okända små finisar: Vilken typ av person verkar jag vara? Vad har ni för bild av mig? Vad tror ni jag tycker om mest? Vad tror ni jag är mest rädd för? Kanske verkar jag vara blyg eller alldeles galen?

Vilken bild ni än har av mig så skulle det vara alldeles jätteskoj att få höra om den. Bara kasta ur er beskrivningar, hur dom än ser ut, så kan jag knega ihop ett inlägg om hur den bloggande Amanda verkar vara enligt er.

en lista om 2011.



Årets fem bästa artister, album eller låtar?

Jag vet inte riktigt om det önskade svaret är tänkt att innehålla artister, album eller låtar som är skapade från 2011 men tänker i sådana fall strunta i det och bara berätta vad jag känt varit bäst under mitt 2011. Tänker berätta om fem låtar, plus ett litet bonusalbum så där i slutkanten:

Heartbeats med Jose Gonzalez, en låt som jag inte varit så där jätteförtjust i förut, mer än att det absolut varit en mysig liten melodiblandning. Sen blev jag kär i Linus och låten fick en helt annan känsla bakom sig. Kan berätta mer om det någon annan gång, men för mig betyder låten Linus och inte så mycket annat.

There Is A Light That Never Goes Out med The Smiths. Detta har alltid varit en av mina favoriter men på något sätt har den under året spelats lite så där galet mycket. Någon bättre förklaring finns nog inte. Men visst finns det alltid tid för lite The Smiths?

For The Good Times med Al Green. Detta har, för mig under året, varit ren magi. Det finns ingen låt som verkar hitta mitt hjärta och min själ på samma sätt som denna, hur töntigt beskrivet det än kan låta. Al Greens röst är makalös och soundet får mig att glömma bort varenda existerande tanke. Att få lyssna till låten på vinyl skulle vara otroligt och helt jävla fantastiskt.

Nu Kan Du Få Mig Så Lätt med Håkan Hellström. Precis som Heartbeats har den här låten fått en helt annan känsla för mig efter Linus hamnade framför mig. Egentligen är låten ganska sorglig, men efter att ha varit så hemskt rädd för kärleken så fick den mig att förstå att Linus kunde få mig så himla lätt egentligen. Jag blev ju faktiskt till slut ganska galet kär i honom.

Try A Little Tenderness med Otis Reddig. Min absoluta favoritlåt med Otis och självklart också en av mina favoritlåtar under årets gång. Den är helt fantastisk och lyckas kännas av i hela kroppen. Låten liksom flyttar in bakom hjärtat och in i alla nerver utan att någonsin lämna. Fantastisk helt enkelt.

Bonusalbum: In A Safe Place med The Album Leaf. En kamrat till mig vid namn Wilhelm tipsade om albumet bara härom dagen då han beskrev det som "Parnassusmaterial". Bara för någon liten stund, ta och glöm bort lite av allt ni sysslar med just nu. Sen sätter ni igång albumets första låt, kanske blundar för någon sekund eller fem, och bara lyssna. Visst känns det otroligt fint? (för folk utan spotify, klicka här)


Årets fem bästa upplevelser.
Årets första besök på Bryggan.
När jag för sista gången sprang ut från skoldörrarna.
När mina föräldrar gifte sig på Visby, Gotland.
När jag vågade bli kär i Linus som dessutom var minst lika kär tillbaka.
När Linus frågade om han fick kalla mig för sin flickvän och jag svarade ja.

Årets klädesplagg.
Min väska, en blå fjällräven, självklart. För det räknas väl?

Årets pryl.
Min longboard.

Årets miss.
På juldagen, när en kille hällde en del av sin öl över mig och jag struntade i att säga ifrån. Kunde knappt somna den natten eftersom jag var så arg på mig själv.


Årets musikupplevelse.
Det var, utan tvekan, första gången jag såg Linus på Koriander, när han var DJ. Har ju hört hans mixar tidigare och självklart känt att killen kan det där med snurrande skivor. Men jag var så tokigt jävla stolt över honom den kvällen. Det kändes i hela kroppen, i hela rummet och under hela morgonen efter. Samma sak hände när han var DJ på Tempel för några veckor sedan. All stolthet jag kände för honom bara sköljdes över mig och jag kunde knappt titta. Men ja, det var ju bara en musikupplevelse man skulle välja nu...


Årets musikvideo.
Can I med Säkert!

Årets roligaste.
Emmabodafestivalen.

Årets vackraste.
Att gång på gång ha fått höra "jag älskar dig" från finaste grabben.

Årets inköp.
Världens sötaste kattunge på 8000 riksdaler. Japp, hörde att det var dyrt med specialkatter.

Årets häftigaste.
Min mammas tal på studenten. Undrade om jag någonsin skulle ha fler tårar kvar att fälla...

Årets jobbigaste.
Redigeringen av min dokumentärfilm som var mitt projektarbete. Började för första gången förstå talesättet "akta så inte ögonen blir fyrkantiga". Blev i alla fall klar till slut, den frihetskänslan var fantastisk!

Årets tråkigaste.
När jag fick en cysta och väntade på operation i två veckor under konstant dödssmärta. Bland det värsta jag någonsin varit med om, sämre start på året verkar knappt finnas. Fast fick ju faktiskt äran att spendera en del timmar med dom kungliga tidningarna, så det kanske inte blev så dumt ändå till slut...

Årets "det var på tiden".
När jag började ge blod, för någon knapp månad sedan.

Årets läskigaste.
Att släppa in kärleken utan en tro om att man bara blivit lurad.

Årets skapelse.
Fortfarande min favoritlista på spotify - Musik för dagar på golvet. Bästa jag gjort.

Kommande års förväntan.
Oändligt med lycka.

Listan är en blandning av olika bloggars årslistor.

nu är det klippt.


Tog mitt presentkort jag fick i julklapp och begav mig till frisören. Klippte mig senast för ett år sedan och håret var nog nu mer slitet än en gammal trasmatta som glömts ute. För första gången, efter ett frisörbesök, känner jag mig nöjd. Luktar gott gör det också, fint.

festivalband.

Igår klippte jag av mina festivalband. Eller ja, det var faktiskt Linus som tog till saxen. Skulle nog aldrig klarat det själv. Hade dock inte så där tokigt många som resten av skaran brukar ha när dom väljer att klippa till, fast det kanske inte behövs? Fick mig en liten separationsångest för en stund och handleden kändes alldeles tom och kall. Men sen så, jajäklar! Finare kan det inte bli. Nu inväntas sommarens nya festivalband. Får se när dom åker av...

onsdag 28 december 2011

citat.

"Everybody has a secret world inside them. All of the people of the world, I mean everybody. No matter how dull and boring they are on the outside, inside them they've all got unimaginable, magnificent, wonderful, stupid, amazing worlds. Not just one world. Hundreds of them. Thousands maybe."
- Neil Gaiman.

tisdag 27 december 2011

favorit i repris.


Playing for Change är ett gäng filurer världen över som helt enkelt spelar musik tillsammans, på olika platser i världen, mitt på samma gång, för att försöka få världen mer sammanhållen med hjälp av lite musikmagi. Min favorit är självklart Sittin' On The Dock of The Bay med Otis Redding som originalartist. Men här har ni även en briljant version av Stand By Me.

Grandpa Elliot från New Orleans i USA är självklart snubben med störst mysfaktor. Titta på honom, alldeles småtrasig men ändå ser han ut som världens gulligaste morfar. Han presenteras först efter filmens första 45 sekunder.

saker jag inte hunnit berätta om.

Köpt ett Nintendo 64 med fem spel på tradera tillsammans med Linus. Blir det första vi äger tillsammans. En rätt fantastisk liten grej om ni frågar mig.

Jag har börjat bli blodgivare och har nu gett bort mina första 4 dl. Allt gick så himla snabbt och man blev så himla ompysslad efteråt, med stort bandage runt armen och massvis med mackor. Fick även med mig jättemånga järntabletter hem, fast dom har jag knappt ätit (inte bra). Ska snart tillbaka och ge ytterligare 4 dl, kanske om si så där två veckor.

Jag har börjat försöka äta bättre. Problemet är inte mängden mat, utan mer hur ofta jag äter. När jag väl äter så är det inga problem. Men verkar ha svårt att förstå att mat är viktigt både innan och efter alkoholintag. För en tredje gång har jag nu fått blodsockerfall vilket gjorde att jag själv blev lite rädd. Så, japp. Jag jobbar på att äta bra, på fasta tider, vilket hittills verkar gått helt okej.

Gjort en spontanresa in till stan för att bevittna Dada Life bland ett miljardtals andra partygäng. Kände mig så missanpassad att det var roligt, bland alla korta partyklänningar, grabbar med alldeles för vaxat hår och skrikande brudar som glädjeskrek varje gång deras nya bästa kamrat dansade sig fram. Men hade det ändå förvånansvärt bra. På sista bilden kan man både bevittna mig, Nils och världens snyggaste Linus.

Jag har köpt en svart nyårsklänning på H&M för ynka hundralappen. Älskar affärsbesök under rean.

Hunnit med ett par middagar
hemma hos Linus pappa och styvmamma vilket för övrigt alltid är bland det trevligaste någonsin. På torsdag vankas det en ny, prick på min och Linus åttamånadersdag. Men vem håller räkningen på sånt?

Jag har fått helt fantastiska busstider som hjälper mig att både ta mig till och från stan, en gång varje timme. Detta har jag önskat mig under 6 års tid. Och nu kommer dom alltid inom 3 - 5 minuter, inte längre efter 25-35 minuter som aldrig någonsin varit någon glädjefylld väntan.

Stresshandlat julklappar och mest hoppats på det bästa,
trots min låga budget. Fast verkar som det
slutade helt okej, även om jag till nästa år önskar mig ett fantastiskt bra jobb med en fantastiskt bra lön så jag kan briljera med lika fantastiska överraskningar under granen.

Jag har självklart firat jul tillsammans med en mindre skara från släkten. Vi åt köttbullar i massor och träffade på en tomte iklädd 3D-glasögon. Jag fick flera presentkort, ett par vantar, en parfym, vinylskivor, en morgonrock, tofflor och säkerligen något mer som dock verkar tappats bort från minnet.

Jag har vaknat flera gånger bredvid min favoritgrabb vilket alltid är det finaste för mig. Han är så mysig att krama om på morgonen. Och varm. Eller som när han kramar om mig och jag hör alla hans hjärtslag, då plötsligt finns det inget annat som spelar roll och jag vet att jag aldrig kommer hitta en bättre plats.

Hoppats på inbjudningar till arbetsintervjuer utan att någonsin fått vakna upp till en enda. Tufft det här med att söka jobb, men fortsätter kämpa. Nästa plan är att vandra omkring i alla möjliga affärer och fik för att helt enkelt bara lämna in ett CV. Är alldeles för trött på min alldeles för tunna plånbok nu alltså.

torsdag 22 december 2011

finaste mästertomten.



Hade en liten minijulafton med herr Linus idag. Och precis så jävla bäst som han är så hade han skaffat mig Den Svenska Björnstammens lilla singelvinyl innehållande Vart Jag Mig I Världen Vänder (plus Slagsmålsklubbens remix). Vinylen finns bara i 500 exemplar (!!!) och var säkert alldeles tokigt dyrt. Han hade till och med köpt biljetter till deras vårturné för mig och Elina, då dom tar sig ett stopp här i Karlstad den 7 april. Själv ser han till att skaffa sig en egen biljett om ett litet tag. Jisses, jag älskar den där grabben. Han är verkligen den finaste mästertomten, som Elina uttryckte det.

Kvällen fortsatte med en chipspåse. Det var gott. Hur har ni det förresten? Är lite rädd för att uppdatera eftersom bloggers design har ändras och då jag egentligen inte förstår vad jag gör. Allt är lite svårare, men ska lära mig så snart som möjligt.

filmer under 2012.











The Hobbit, Batman: The Dark Knight Rises, Snow White & The Huntsman, Big Miracle, The Amazing Spiderman, The Artist, The Avengers, The Devil Inside, Brave.

torsdag 15 december 2011

världsbilder från 2011.

Bland världens alla sju miljarder människor föds den här lilla krabaten fram.

I Kina försöker en kvinna ta sitt liv genom att hoppa från husets sjunde våning efter att hennes blivande man lämnat henne innan altaret.

Forskare, utklädda till pandor, räddar en pandaunge på sex månader för att sen flytta honom och hans vänner till ett naturreservat.


En pappa i handbojor säger ett sista hej då till sin son innan han fångas av polis efter att ha blivit misstänkt för droginnehav.


Åttaåriga Sumayya ser sin morbror föras till sjukhus efter en skottlossning.


En munk genomför en religiös ceremoni för en man som plötsligt hittats död vid en tågstation.

Dorli Rainey, 84 år, har just blivit pepparsprayad under en fredfull marsh i Seattle.

Alex Thomas har slagits ner av poliser och blir omhållen av sin pojkvän Scott Jones i Vancouver.


En kvinna sitter gråtandes efter en en stor jordbävning och tsunami i Japan.

En amerikansk soldats hund Hawkeye ligger framför sin husses kista under begravningen.

Robert Peraza hedrar sin sons minne under minnesdagen kring 9/11.

Phyllis Siegel, 76, kommer ut från kyrkan med sin nyblivna fru Connie Kopelov, 84, efter att dom båda just ingått i Manhattans första samkönade äktenskap.


Vänner och familjer träffas för att tillsammans hedra minnet av offren som föll i Utoya-massakern.

Mer att hitta finns här och här. En hel del otäcka och starka bilder.

our life was good.



"I miss you, John. 27 years later, I still wish I could turn back the clock to the Summer of 1980. I remember everything - sharing our morning coffee, walking in the park together on a beautiful day, and seeing your hand stretched to mine - holding it, reassuring me that I shouldn't worry about anything because our life was good.

I had no idea that life was about to teach me the toughest lesson of all. I learned the intense pain of loosing a loved one suddenly, without warning, and without having the time for a final hug and the chance to say "I love you", for the last time. The pain and shock of that sudden loss is with me every moment of every day. When I touched John's side of our bed on the night of December 8th, 1980, I realized that it was still warm. That moment has haunted me for the past 27 years - and will stay with me forever"

- Yoko Ono, December 8, 2007.

köpte största muggen.


onsdag 7 december 2011

a cross the universe.






















Såg A Cross The Universe härom dagen där man får hänga med Justice på en av deras turnéer. Dokumentären var FET och innehöll en salig blandning av diverse personligheter, bråk, kärlek, poliser och skadligt bra musik. Min favorit blev busschauffören. Under resorna från stad till stad passade han på att lyssna till band kring hur man andas på bästa sätt samt fota vackra landskap med sin lilla telefon. Han håller även på att försöka hamna i Guiness Världsrekord med sin imponerande basröst. Ni borde kika in, den finns på youtube. Varsågoda, hejhej!