en lista om 2011.

Årets fem bästa artister, album eller låtar?
Jag vet inte riktigt om det önskade svaret är tänkt att innehålla artister, album eller låtar som är skapade från 2011 men tänker i sådana fall strunta i det och bara berätta vad jag känt varit bäst under mitt 2011. Tänker berätta om fem låtar, plus ett litet bonusalbum så där i slutkanten:

Heartbeats med Jose Gonzalez, en låt som jag inte varit så där jätteförtjust i förut, mer än att det absolut varit en mysig liten melodiblandning. Sen blev jag kär i Linus och låten fick en helt annan känsla bakom sig. Kan berätta mer om det någon annan gång, men för mig betyder låten Linus och inte så mycket annat.

There Is A Light That Never Goes Out med The Smiths. Detta har alltid varit en av mina favoriter men på något sätt har den under året spelats lite så där galet mycket. Någon bättre förklaring finns nog inte. Men visst finns det alltid tid för lite The Smiths?

For The Good Times med Al Green. Detta har, för mig under året, varit ren magi. Det finns ingen låt som verkar hitta mitt hjärta och min själ på samma sätt som denna, hur töntigt beskrivet det än kan låta. Al Greens röst är makalös och soundet får mig att glömma bort varenda existerande tanke. Att få lyssna till låten på vinyl skulle vara otroligt och helt jävla fantastiskt.

Nu Kan Du Få Mig Så Lätt med Håkan Hellström. Precis som Heartbeats har den här låten fått en helt annan känsla för mig efter Linus hamnade framför mig. Egentligen är låten ganska sorglig, men efter att ha varit så hemskt rädd för kärleken så fick den mig att förstå att Linus kunde få mig så himla lätt egentligen. Jag blev ju faktiskt till slut ganska galet kär i honom.

Try A Little Tenderness med Otis Reddig. Min absoluta favoritlåt med Otis och självklart också en av mina favoritlåtar under årets gång. Den är helt fantastisk och lyckas kännas av i hela kroppen. Låten liksom flyttar in bakom hjärtat och in i alla nerver utan att någonsin lämna. Fantastisk helt enkelt.

Bonusalbum: In A Safe Place med The Album Leaf. En kamrat till mig vid namn Wilhelm tipsade om albumet bara härom dagen då han beskrev det som "Parnassusmaterial". Bara för någon liten stund, ta och glöm bort lite av allt ni sysslar med just nu. Sen sätter ni igång albumets första låt, kanske blundar för någon sekund eller fem, och bara lyssna. Visst känns det otroligt fint? (för folk utan spotify, klicka här)

Årets fem bästa upplevelser.
Årets första besök på Bryggan.
När jag för sista gången sprang ut från skoldörrarna.
När mina föräldrar gifte sig på Visby, Gotland.
När jag vågade bli kär i Linus som dessutom var minst lika kär tillbaka.
När Linus frågade om han fick kalla mig för sin flickvän och jag svarade ja.

Årets klädesplagg.
Min väska, en blå fjällräven, självklart. För det räknas väl?

Årets pryl.
Min longboard.

Årets miss.
På juldagen, när en kille hällde en del av sin öl över mig och jag struntade i att säga ifrån. Kunde knappt somna den natten eftersom jag var så arg på mig själv.

Årets musikupplevelse.
Det var, utan tvekan, första gången jag såg Linus på Koriander, när han var DJ. Har ju hört hans mixar tidigare och självklart känt att killen kan det där med snurrande skivor. Men jag var så tokigt jävla stolt över honom den kvällen. Det kändes i hela kroppen, i hela rummet och under hela morgonen efter. Samma sak hände när han var DJ på Tempel för några veckor sedan. All stolthet jag kände för honom bara sköljdes över mig och jag kunde knappt titta. Men ja, det var ju bara en musikupplevelse man skulle välja nu...


Årets musikvideo.
Can I med Säkert!

Årets roligaste.
Emmabodafestivalen.

Årets vackraste.
Att gång på gång ha fått höra "jag älskar dig" från finaste grabben.

Årets inköp.
Världens sötaste kattunge på 8000 riksdaler. Japp, hörde att det var dyrt med specialkatter.

Årets häftigaste.
Min mammas tal på studenten. Undrade om jag någonsin skulle ha fler tårar kvar att fälla...

Årets jobbigaste.
Redigeringen av min dokumentärfilm som var mitt projektarbete. Började för första gången förstå talesättet "akta så inte ögonen blir fyrkantiga". Blev i alla fall klar till slut, den frihetskänslan var fantastisk!

Årets tråkigaste.

När jag fick en cysta och väntade på operation i två veckor under konstant dödssmärta. Bland det värsta jag någonsin varit med om, sämre start på året verkar knappt finnas. Fast fick ju faktiskt äran att spendera en del timmar med dom kungliga tidningarna, så det kanske inte blev så dumt ändå till slut...

Årets "det var på tiden".
När jag började ge blod, för någon knapp månad sedan.

Årets läskigaste.
Att släppa in kärleken utan en tro om att man bara blivit lurad.

Årets skapelse.
Fortfarande min favoritlista på spotify - Musik för dagar på golvet. Bästa jag gjort.

Kommande års förväntan.
Oändligt med lycka.

Listan är en blandning av olika bloggars årslistor.