Igår när jag var hemma i larvlyan klickade jag igång the cove, den otroligt fruktansvärda dokumentären om delfinslakten som pågår varje september ända inpå mars månad i Taiji, Japan. Om du ännu inte sett den, försök att sätta igång den så snart som möjligt. Det var bland det bästa jag någonsin sett, även om det samtidigt var bland det hemskaste jag någonsin sett.
På bilden över kan ni se Richard O'Barry. På 1960-talet var han världens mest eftertraktade delfintränare efter att ha lyckats nå stora framgångar med tv-serien Flipper. Det var först efter att Katy, dvs den delfin som spelade 'rollen' som Flipper, simmat fram till Richards famn där hon tog självmord som han förstod skillnaden mellan delfiner i fångeskap och ute i det vilda. Att andas sker aldrig naturligt för en delfin, som det gör för oss människor. Dom måste tänka på varje andetag som skall tas för att det skall kunna göras. När en delfin då känner att livet inte längre är värt något så kan den då också välja att ta ett absolut sista andetag, precis som Katy då valde. Den industri som Richard då, under tio år, byggt upp har han nu under dom senaste 38 åren kämpat för att rasera totalt - mycket på grund av händelsen med Katy och hennes tydliga depression.
I hela Japan dödas det 23000 delfiner varje år. En stor del av den här siffran arbetas flitigt av mellan september och mars månad i den, till synes utåt, delfin-och valälskande staden Taiji. Varje dag fångas det här in stora antal delfiner till en mindre bukt som i sin tur står omringad av högre berg vilket gör det svårt för allmänheten när det kommer till att försöka fånga små glimtar av vad som faktiskt sker bakom dom stora bergsväggarna.
Innan själva slakten äger rum så anländer det flera ägare och djurskötare från landets samt världens alla vattenparker där människan kan bevittna tidigare vilda djur med studsande basketbollar på deras nosar och klappande fenor i takt med alla möjliga musikstycken. Några lyckliga kan kanske till och med få klappa, krama och pussa djuren som dagligen står fast i fångenskap bakom enorma akvarieglas. Oftast väljs några få honor ut som därefter transporteras på direkten för att så snabbt som möjligt tränas upp så människan kan hålla sig underhållen.
Varje delfin som köps av resande djurskötare kostar omkring 150000 dollar vilket betyder att japanerna tjänar en hel del på handeln. Resten av dom infångade delfinerna binds sedan fast längst med mindre båtar och tvingas med in till den alltför gömda bukten där dom mördas på dom mest brutala sätten man kan tänka sig. Spjutliknande verktyg används som gång på gång trycks ner i djurens kroppar och huvuden, vattnet färgas snabbt rött och det där speciella lätet som ekar längst med bergväggarna liknar allt annat än en vacker delfinsång. Dom därefter mördade delfinerna säljs sedan runt till olika japanska fiskhandlare för ynka 250 dollar.
Frågeställningen därefter är självklar; varför döda dessa oskyldiga djur på så brutala sätt för det ynka priset som alla fiskhandlare erbjuder? Svaret från landet ligger helt utan logik; Man menar att delfinerna äter upp för mycket av den fisk som finns i havet. Genom att få ta bort fler delfiner kommer det japanska folket att få mer fisk på tallriken istället för att den ska hamna i delfinerna munnar.
Att filma, fotografera eller att använda sig av liknande media kring den här bukten är totalt förbjudet vilket inte heller är lätt att bryta på grund av alla dom vakter som dagligen står beredda på turister och aktivister. Teamet som står bakom dokumentären har efter otroligt mycket arbete fått med sig egenutvecklade kameror som för ett otränat öga ser ut som stenar och fågelbon som under nattetid tagit upp flera timmars material på slakten.
Du behöver se The Cove, om du inte redan gjort det. Det är det enda jag kan säga. Se den!
3 kommentarer:
samtidigt som jag tycker att detta är helt absurt så kan jag inte låta bli att tänka på "arbetaren" alltså japanen som åker ut med sin båt och dödar alla dessa delfiner. vad jag menar är att jag inte tror att denna "arbetare" tycker att det är kul att döda oskyldiga djur. jag föreställer mig hur denna människa varje natt ligger sömnlös och tänker "bara en månad sen är allt över, en månad och vi har mat på bordet, el hela året och ett skolår för mina barn". Och plötsligt slår det mig att allt är en fråga om ekonomi. När människor är i nöd kan de göra vad som helst för lite mat och pengar. visst kontorsnissen som sitter och säljer dessa stackars djur behöver inte svettas och blodas ner, det är inte heller han som inte har ett annat alternativ än att döda delfiner för matens skull.
nu blev detta väldigt långt och kanske lite flummigt formulerat, men det var hur som helst en liten tanke som slog mig när jag läste ditt inlägg (som för övrigt var väldigt bra)
nej usch, jag mår alldeles för dåligt av att kolla på djur när de lider osv. Men bra är den säkerligen.
Jag hoppas du blev medlem på hans Save Japan Dolphins-hemsida! Om inte bli det nu! :)
Skicka en kommentar