snart så.

Hej hurrenini! Nu har jag, under tre nätter i rad, fått testjobbat på NWT och deras tryckeri, så jag har absolut inte haft tiden till att skriva. Och nu ska jag genast rusa iväg på andra spektakel, men ni är då inte bortglömda och jag ska se till att förtälja om allt nytt i mitt liv så snart det bara går.

Tills vi hörs igen!

från tumblr.

Things I need to do:
Wear a shirt that says "Life" and hand out lemons on a street corner.
Hire two private investigators. Get them to follow each other.
Go into a crowded elevator and say, "I bet you're all wondering why I gathered you here"
Make vanilla pudding. Put in mayo jar. Eat in public.
Become a teacher. Make a test where every answer is "C". Enjoy the show.
Run into a store, ask what year it is. When someone answers, yell "IT WORKED!" and run out.
Buy a horse, name it "Oscar Takes the Lead", enter it in horse races.
Invite someone into your office, turn around in the office chair and say "I've been expecting you..."
Follow joggers around in a car blasting "Eye of the Tiger" for encouragement.

sigur ros.

I slutet på maj släpper planetens mest magiska band sitt nya album. Känns bra.

allt jag missat berätta.

Hejsan vänner! Ännu en gång har jag bevisat mig vara en riktigt usel bloggare. Jag hoppas det ändå känns helt okej för er. Men nu ska ni få höra på världens bästa grej - igår var jag på intervju hos NWT för att försöka bli sommarvikarie på tryckeriet. Och idag ringde dom om att jag ska få testjobba tre nätter, mellan 20:30 och 03:42, onsdag till fredag. HUR BRA SOM HELST! Och idag var jag på möte angående att få arbeta som kontaktperson. Under nästa vecka kommer jag träffa den flicka som uppdraget gäller samt hennes familj för att se ifall dom känner sig bekväma med mig. OCKSÅ HUR BRA SOM HELST!

Idag skulle jag också hämta min lön från Waynes Coffee. Och efter att ha plockat ner flera tusen i jackfickan begav jag mig till Naturkompaniet där jag köpte en röd fjällräven. Äntligen har jag den! Köpte även med mig en mockajacka från Myrorna samt en vinylskiva från Noice och plötsligt kände jag mig som 14 bast igen.


Jag och Elina begav oss till Bryggan för första gången i år. Det var en alldeles speciell känsla och man kände sig nästan som ett fulladdat batteri. Den 17 mars begav jag mig till Tables med Sofia för att fira St. Patricks Day där det bjöds på grön öl.


En torsdag begav jag mig till Systembolaget för första gången där jag inhandlade mig en ack så tjusig dryck. Därefter träffade jag både Elina och Matilda på Bryggan. Det var en himla fin dag.


Jag påbörjade mitt körkortspluggande ur teoriboken. Eftersom mitt lämp. går ut i oktober finns det nu längre inga ursäkter. Innan höstens början skall jag ha mitt körkort i handen. Jag och min bror testade att måla av varandra utan att kika på pappret. Dock blev han inte alltför nöjd med mitt slutresultat.


Vi tog en snabb visit till Linus farmor som är en helt makalöst mysig dam. En annan kväll valde jag att sätta hemmastandarden lite högre med det brittiska mästerverket Notting Hill.

I helgen rensade jag och min familj ur hela vårt stora garage. Det hittades gamla bilder, leksaker och alldeles tokigt många minnen från alla möjliga år.


Här har ni min käraste mamma, från årskurs åtta och nio. Helt tokigt så fager hon är!


Här har ni min pappa som är hur jävla gullig som helst. Titta bara, med termosbyxor på skolkortet och bland dom ett år äldre lagkamraterna på fotbollsplanen.



Några år senare höll han ett stadigt tag om en snäppet häftigare image, med snus under läppen och rock'n'roll på hotellrum. När han fyllde 30 fick han ta emot ett egengjort album med en hel del roliga skapelser. Sen fann jag en bild på min biologiska farfar som jag heller aldrig träffat. Han verkar ha rullar omkring på min drömcykel.


Efter två dagars garagerensning och tre vändor med skräp till stadens soptipp behövdes massvis med tvål och skum. Efter det var det bara lite vinylhäng som fattades innan jag behövde resa iväg till stan för min intervju på NWT.


Mot NWT rullade jag för första gången i år på min allra käraste pryl - världens bästa bräda. Och det var helt jävla underbart att bara få trampa iväg, till rena rama arbetsintervjun till och med, och känna hur sommaren verkligen är på väg.

http://www.reddit.com/r/aww/comments/r6ptv/mia_is_a_therapy_dog_she_goes_to_the_library/

lite musik va.

Sånt jag brukar lyssnar på efter att ha kollat igenom Ylvas spotify och hängt hemma hos min pojkvän.

tragedy strikes.

jag är i livet.

Som det står beskrivet här ovan; jag är i livet. Har varit hemsk på att skriva ens dom minsta raderna här vilket till och med slutat i klagomål från några av er läsare. Fast heja er allihopa, det är bra att ni slår näven i bordet när det verkligen tycks behövas!

Orsaken kring mitt plötsliga försvinnande går att hitta hos Waynes Coffee House, utanför Mitticity, in genom den lilla tunneln som ligger placerad bredvid Naturkompaniets affär. Japp, jag har fått jobb! Där står jag för det mesta, ungefär varje dag, och blandar i ordning kaffe, värmer pastatallrikar och torkar borden minst 300 gånger (det är i alla fall vad det brukar kännas som). Välkomna vetja, kom gärna och säg hej ifall ni har vägarna förbi! Dock är det absolut inte något tjusigt arbete. Har varken villkor eller rättigheter, inga påskrivna papper och en ack så skamligt låg lön. Men under tiden som jag letar annat får jag ändå chansen att träna mig på det jag allra helst vill bli utomordentlig på - baristamaskinen. Får ju självklart också lära mig massvis inom precis allt som har att göra med cafébranschen och kundservice. Så egentligen ska jag inte klaga alldeles för mycket. Fint att ha på mitt CV också har jag hört. Tydligen väger Waynes namn tungt på ungdomarnas meritlistor när branschens chefer sätter sig ner för att läsa.

Oavsett, det är mycket på grund av Waynes Coffee som jag inte riktigt har tagit mig tiden åt att skriva. Men även att jag aldrig riktigt kommit på vad jag ska skriva eller berätta. Kan kanske fortsätta där jag slutade - vid bloggens första deppiga rader. Och visst mår jag bättre! Antar att man måste tillåta sig själv ha små stunder av just dom där sprängladdningarna, även om det saknar minsta underhållning. Men efter lite snack med min käre mor och far, världens bästa mormor, planetens tjusigaste pojkvän och efter era peppningsmeningar vid kommentarsfälten så känns det inte lika jobbigt.

Vi hörs vidare i nästa inlägg. Peace!