Länge leve Moonrise Kingdom.

Idag, efter flera långa månaders väntan, kunde jag äntligen inta biostolen med min biljett till Moonrise Kingdom i plånboken. Och herrejävlar, vilken fantastisk film. Allt var perfekt, vilket inte egentligen är något ovanligt när det kommer till Wes Andersons verk. Precis som annars blir man alldeles trollbunden av hans val av färger. Filmens alla tusentals känslor bara skjuts in i kroppen och placerar sig precis bakom hjärtat där det sedan fortsätter att värma långt efter att eftertexterna gått.

Kvar att göra nu: Köpa poster, hitta filmens soundtrack på vinyl. Tills dess lyssnar jag på den här i omgångar. Och veckans viktigaste uppmaning till er alla: Rusa er till biljettkassan så fort som möjligt, köp en stolsplats hos er närmaste biograf och bara njut av vad filmen ger dig. Sen vill jag höra allt om vad ni tyckte.

Moonrise Kingdom.

Försökte skriva ett hejdundrandes långt inlägg om hur fantastisk Wes Anderson är som filmregissör, hur allt han skapar på något sätt alltid och helt naturligt lyckas hålla sin inom ramarna för både "perfektion" och "magi". Men fick sudda ut och skriva om, fundera på meningsbyggnader och vad som var mindre värt att säga. Fick liksom inte till det, inte alls. Så sammanfattar det hela med att jag, på torsdag, äntligen ska få se hans nya filmskapelse Moonrise Kingdom. Jag har längtat för länge, åh så länge att man nästan inte minns hur det var innan man längtade. Men på torsdag, ja då jävlar.

massa kärlek.

Härom natten, efter att Linus fyllt 20 år, så roffade vi åt oss en alldeles bortglömd kundvagn. Och eftersom jag haft turen att hitta mig en alldeles utomordentligt fager gentleman fick jag också bli hemskjutsad i den. På tala om fina män, kärlek och sånt som får en att le lite extra så hittade mig en anonym kommentar under inlägget "Att flytta hemifrån". Blev alldeles kramsjuk. Ska visa er en del av den:

"...Egentligen vill jag inte skriva om ost utan om att jag och min finaste och goddoftande pojkvän har varit tillsammans nu i lite över ett halvt år. Alltså kan man konstatera att du och Linus blev tillsammans i undefär ett halvt år före mig och den bästa på jorden blev ett par. Sen brukar jag konstatera att så länge allt är bra mellan dig och honom så måste allting vara bra mellan mig och den bästa på jorden, i alla fall ett halvt år framåt efter er. Så snällasnällasnälla, kyss honom väldigt hårt, gnaga lite på hans underläpp och överraska honom med något hembakat (även om det kanske blir lite svart i kanten) och ligg uppe hela natten och bara se på varandra, för kärlek gör en så vacker att det nästan kniper tag lite i hjärtat. Lek att du sover men lyssna egentligen på hans andetag och hjärtslag, eftersom det formar en rytm som inte går att hitta i någon låt på någon spotifylista, inte ens den finaste..."

Tack kära du! Åh, blir så himla nyfiken på vem du är. Så himla mysigt skrivet. Ska ta väl hand om mig och Linus. Efter hur det känns så kommer du och din käraste ta väl hand om varandra ni också. Tillsammans har vi det nog alla riktigt drömskt. Låt oss hålla hårt i våra män och alltid överraska dom med hembakat!

när instagram faller i smaken.

Gosiga hundar som man vill krama om.

Häftiga åk som det aldrig slutar drömmas om.

Massa gosiga familjer, häftiga mammor och charmiga pappor.

Tjusiga lägenheter och häftiga platser.