Det ska nog kännas lite så här:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.
Så förtjusande trevligt med sitt sällskap, välkommen! Jag heter Amanda. Jag har hunnit bli 22 år och finns i Karlstad. Jag läser till Grundskolelärare på Karlstads Universitet, anser högt att citron & pesto & örtsalt förblir varenda människas ultimata livsgåva, lyssnar helst på toner ur 60-talet och från musikalscener, älskar den unge herrn Kim Persson alldeles förfärligt mycket, älskar solrosor, hatar att tvätta, blir glad av människor, har en superhjälte till lillebror och är lite halvt löjligt förälskad i hela vida filmkosmos.
klicka vetja.
2 kommentarer:
Att flytta hemmifrån är fint fint fint men samtidigt något så sorligt vackert att man inte riktigt kan sätta fingret på vad för känsla man borde känna. Det viktigaste är att man måste komma hem ibland, om inte för att hälsa på föräldrarna så måste man komma hem för att hälsa på deras kylskåp. Iallafall på osten. Pålägg såsom skinka och margarin kan man köpa själv, men ost är dyrare. Lite för dyrt för en vanlig dödlig studerande. Så ja, osten är nästan viktigare att hälsa på än föräldrarna... men bara nästan.
Egentligen ville jag inte skriva om ost utan om att jag och min finaste och goddoftande pojkvän har varit tillsammans nu i lite över ett halft år, alltså kan man konstatera att du och Linus blev tillsammans ungefär ett halft år före jag och den bästa på jorden blev ett par. Sen brukar jag konstatera att så länge allt är bra mellan dig och honom så måste allting vara bra mellan mig och den bästa på jorden, iallafall ett halft år framåt efter er. Så snälla snälla snälla kyss honom väldigt hårt, gnaga lite på hans underläpp och överraska honom med något hembakat (även om det blir lite svart i kanten) och ligg uppe hela natten och bara se på varandra, för kärlek gör en så vacker att det nästan kniper lite i hjärtat. Lek att du sover men lyssna egentligen på hans andetag och hjärtslag, eftersom de formar en rytm som inte går att hitta i någon låt på någon spotify spellista, inte ens den finaste.
men glöm inte osten.
Åh precis så!!
Skicka en kommentar