Linus. Han gör mig tryggast på jorden. Som om inget ont kommer kunna ske. Varken tidigare, just precis nu och aldrig någonsin genom hela våra liv. Det är precis som om flera tusentals elaka soldater skulle kunna välja att vaka precis utanför vår dörr, kanske ligga och lura bakom buskar och skåpbilar och bara invänta rätt position innan dom skulle tvingas springa för sina liv eftersom hans armar vara runt hela mig. Det är liksom ingen idé för något ont att komma i vägen då. Det bara, går inte. Och visst är det någonting visst med att ligga bredvid den man är kär i. Inte bara för att man är kär, men också att bara få höra hur hans andning ändras från helt vaken till den allra djupaste sömnen. Det är något visst med att då bara få titta på honom, begrunda och analysera hela hans existens och verkligen veta att om något ont skulle hända så skulle han få det att försvinna på momangen. Ah, även om han somnat före mig. För om hans armar är runtom mig så kommer det för evigt vara omöjligt för något dumt att komma och störa oss. Shit, man somnar rätt gott själv då ska ni veta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
alltså, inte om den man är kär i snarkar högre än ett jetplan låter när det flyger 10 meter över en.
Ni gör mig alldeles fluffig och mjuk likt sockervadd, molntussar och skumgummi!
I december har jag och den bästa i världen varit tillsammans ett år fastän det känns som om vi varit tillsammans redan i flera årtionden, nej vänta, århundraden låter bättre! Inte på ett oj-vi-har-det-så-tråkigt-du-är-så-grå-och-gammal kind of way, men på ett sätt som gör att det pirrar lika mycket i magen när han hånglar upp mig mot en kall kakelvägg som den första gången vi hånglade på vår soffa den sena decemberkvällen, hand i hand och till det dova ljuset av Zombielands eftertext.
Den här veckan flyttar han in i sin studielägenhet på 21,7 kvadratmeter, och även om det inte är mycket lovade han att dela varje kvadrat med mig så ofta jag hinner vara hos honom. En liten låda skall jag också få för kläder. Det gör mig bara så pirrpirrpirr att jag ibland vaknar upp mitt i natten och börjar skratta, för du vet, då man är lycklig får man skratta hur, var och när som helst. Och ingen kan ta en, inte ens de tusentals elaka soldaterna.
Vi har dessutom provsuttit varendaste en av Ikeas soffor och sängar. Två dagar senare fick de in nya soffor, och även om de var för stora och för dyra så konstaterade han att de måste också provsittas, och vips satt vi där igen och provsatt, provhoppade och provhånglade i varendaste lilla rum de byggt upp.
Kärlek är bara så brabrabra!
Så kom nu ihåg att lyssna och se på hans andetag så oftaoftaofta du bara kan och vill och hinner och orkar, för så länge allt går bra med er så måste det gå bra med mig och den bäste i världen. Så är det, eftersom ni är ett halft år före.
Hans benhår är dessutom så behagligt kittlande att jag nästan har lust att sluta raka benen själv, så det så.
fast hur gör man när man hade allt det där men det tog slut för att han inte längre var kär? hur gör man för att glömma och komma över någon som har glömt en helt även fast man ligger och saknar honom varje natt?
28 dagar
Skicka en kommentar