torsdag 17 november 2011

en liten lista.


Something you feel strongly about.
Att människor blir kära i andra människor, sedan är resten lite smått none of your business.



A book you love.
Egentligen finner jag det otroligt tråkigt med läsning. Men efter att ha läst Tim Burtons bok "The Melancholy Death of Oyster Boy and Other Stories" fick jag för första gången en förståelse för vad folk pratar om när dom blir som förlorade i bokens värld. Detta, även om Tims bok bara är fylld av små dikter och kortare noveller. Men jag tycker nog det räknas, definitivt.


Bullet your whole day.
När det blir en salig blandning av ett tomt kylskåp, orena kläder, den risigaste frisyren, sena bussar, saknaden efter finaste pojken, den tunnaste plånboken och ett par alldeles för trötta ögon med en möjlig touch av huvudvärk. Japp, så skulle det nog kunna förklaras bäst.


What you ate today.
Har en dålig vana av att äta lite dåligt, mest för att "jag tar något sen" eller att det kanske inte finns något att förtära just på den platsen jag är. Och idag har det varit lite så. Blev två skinkmackor till frukost och ett glas mjölk. Därefter hoppades jag innerligt på att mitt konto inte var helt toktomt då jag stod i konsumkassan vid 18-tiden med ett bröd och en apelsin. Tur för mig fanns det några riksdaler kvar att spendera. Och slutligen två skinkmackor till, med en kopp te, vid 21-tiden. Japp, matvanor måste jag träna på.


Put your music player on shuffle and write down the first ten songs that play.
Silver Stallion med Cat Power, Crush On You med Bruce Springsteen & The E Street Band, One Fine Day med The Chiffons, Vart Jag Mig I Världen Vänder med Den Svenska Björnstammen,Det Snurrar I Min Skalle med Familjen, Pale Blue Eyes med The Velvet Underground, Me And Bobby McGee med Janis Joplin, Lucille med Little Richard, I Get Along Without You Very Wellmed Chet Baker, This Is A Man's World med James Brown.


The importance of family according to you.
För mig har familjen alltid varit bland det viktigaste i livet. Det är dom du ska kunna komma hem till för att bara gråta ut alla sorger du kanske gömmer bakom hjärtat eller skratta tillsammans med när du varit med om den sortens lycka man bara hör om på film. Det är dom som helt automatiskt kommer älska dig rakt igenom oavsett vilka snesteg du kanske råkar ta dig för. Vilka som ingår i ens egna familj är upp till var och en men det är mycket tack vare dom som du förhoppningsvis vågar släppa på allt inför och bara vara den du egentligen är.


Your opinion about your body and how comfortable you are with it.
Egentligen vill man skriva rakt upp och ner hur tokigt jävla säker man är på sin kropp, hur man aldrig känt sig för smal eller för stor och hur man nästan drar ner alla löpsedlar som dagligen präglas av "dom senaste viktminskningsknepen" eftersom alla redan är hur jävla vackra som helst. Men, om hela sanningen nu skall plockas fram, så är jag inte riktigt lika säker som jag kanske önskar. Förr var det värre dock. Jag såg mig alltid som alldeles för stor så fort en spegel stod framför mig. Jag såg tjocka lår, en rumpa som behövdes bli gömd under stora långa tröjor och en mage som jag lovade att platta ner med dagliga situps och kanske inte lika mycket godis än önskat. Förra sommaren vågade jag till och med testa på en bantningskur under tre veckor som egentligen gick alldeles strålande, fram tills jag började äta som vanligt.

Jag skulle ljuga helt om jag började svära på hur varenda monstertanke kring min kropp försvunnit för gott. För visst finns det kvar några på dom listigaste av gömställen. Men som sagt, dom är ganska så få. Detta är egentligen bara tack vare Linus, och lite mig själv som faktiskt vågat tro på allt han säger. Så tack Linus, tack mig själv. Och ja, jag antar att jag gillar mina godispåsar, glassar, nutellaburkar och den dagliga dosen av kaffe utan att bege mig till gymmet eller ut på någon löprunda. Dock står jag, som jag alltid gjort, fast vid att varenda filur där ute är hur jävla gorgeous som helst. Så kvar att förstå är väl bara jag och min egna figur till hundra procent. Ska nog inte vara så svårt.


Something you always think "what if" about.
Tänk om mitt liv inte slutar så vidare värst märkvärdigt...


A movie you love.
The Deer Hunter. Helt jävla fantastisk.

Your fears.
Att inte lyckas med mina livsdrömmar, att växa upp för fort och att dö alldeles själv. Egentligen att dö överhuvudtaget men det går nog inte att skippa lika enkelt.

How you hope your future will be.
Lycklig. Egentligen allt som behövs. Resten löser sig förhoppningsvis.


Something that you miss.
Alla första dagar och veckor med Linus då jag först blev kär i honom.


A quote you try to live by.
"Once you meet someone, you never really forget them" - Spirited Away


Your favorite TV show.
Jag gjorde ett inlägg om mina favoriter från tv-rutan precis här. Dock har jag just nu nördat mig igenom två säsonger av Parenthood och jag är helt tokigt fast. Började idag på säsong tre där det hittils bara finns ett tiotal avsnitt.


Number of followers you've got.
76 via bloglovin och 10 via blogger. Sammanlagt har jag 86 filurer som jag helst av allt skulle vilja krama om och egentligen lära känna. Dom känns bra. Ni känns så himla bra. Fett mycket highfives till er! Dear followers, we've done good.

onsdag 16 november 2011

handskrivna brev.


Man borde skriva fler handskrivna brev, utan tvekan.

tisdag 15 november 2011

nattens sötaste.


fools in love.





Vi besökte min farmors 70-årsfirande och visade upp alla våra sidor. That's just about how we work it, dude.

hemma hos morfar.

I söndags såg vi till att ta bilen till min morfars hus där det plockades fram en hel hög fotoalbum med gamla bilder. Och jag som helt enkelt älskar bilder från förr lyckades hitta en hel del magiska fynd. Vi tar oss en titt tycker jag...


Vi börjar med dom allra första åren. Här har vi min morfar med sina bröder Bosse, Kenneth och Lasse. Min morfar, Tommy, sitter som nummer tre.



Efter några år hade han hunnit plugga hårt i skolan, skaffa sig jobb och bara se allmänt tuff ut.



Han skaffade sig bilar efter bilar som han åkte runt med och det fanns alltid brudar som mer än gärna följde med på några av alla hans turer. Under en tid fick Ingrid nöjet att vara just en sån brud. Dom gick på samma skola utan att morfar egentligen visste om hennes existens. En dag var det klassrumsbyte och morfar hamnade vid en bänk där någon skrivit hans namn i ett hjärta. Självklart tog han reda på vem hans beundrare var (vilket då var Ingrid, för den som sitter och försöker klura ut svaret) och såg till att presentera sig så snart han bara kunde.



Det blev som sagt fler bilar med åren och han såg till att skaffa sig en riktigt häftig mustasch. På sista bilden håller han om sin mamma Marianne och sin pappa Uno.


En dag körde han förbi den här dödssnygga bruden som jag idag har äran att kalla för mormor. Hon stod vid gatan, mitt i regnet, på väg hem till sig. Min morfar körde då, som alltid, förbi henne och erbjöd en bilskjuts även om hon egentligen hade en ganska kort bit kvar. Smart som hon var tackade hon nej, man vet ju vad som händer fina flickor ibland. Men smartare som han var gav han henne sitt nummer och det tog inte långt tid innan hon ringde honom.


Plötsligt hade dom blivit föräldrar till en liten tjej som fick namnet Charlotte. Här är det dopdag och dom är ju bara hur tokigt snygga som helst!




Charlotte kom självklart att bli den finaste mamman man någonsin kan önska sig. Men innan dess hann hon med det mesta, från att klippa gräsmattor till att vara lucia. På första bilden påminner dom lite om (en egentligen senare) Elvis med sin dotter Lisa Marie.


Det här fotot är taget för si så där 19 år sedan utanför min morfars hus. Från vänster har vi Martin som är mammas halvbror, min morfar, Mikael som är min mammas andra halvbror, lilla jag, min mamma Charlotte (fast idag kallas hon endast för Lotta), min gammelfarmor Marianne, min pappa Peter och min gammelfarfar Uno.


Här har vi min mammas två halvbröder Martin och Mikael. Sen är det lilla jag med det ljusaste håret jag någonsin haft.


Och som avslut en av många (!!!) artiklar i tidningen där min morfar står som huvudperson. Här var han då inte någon bankman utan en mycket missnöjd bankkund. Nu för tiden är det mest insändare om allt från halkiga golv på köpcentrum till att fullvuxna män blir serverade för lite potatis på IKEA.