fredag 9 september 2011
om att trilla, igen.
Så här kan det gå när man väljer att rulla med sin bräda på dumma ställen, som kanske järnvägskanter eftersom "man ändå har nog med hög fart". Japp, jag trillade och låg på backen med blodig arm plus ett knä som jag verkligen trodde trasats sönder. Tur för mig så gick det riktigt bra. Det finaste var dock den familj som valde att köra ett extra varv runt alla industrihus för att komma fram till mig där jag låg på backen innan jag blev jag hemkörd. Människor kan verkligen vara hur snälla som helst!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
åh nej!
men det är bra att göra illa sig, det visar att man vågar och vågar man så gör man framsteg!
jag är rätt feg av mig. det är nog därför jag inte gör illa mig så ofta. alls.
jag har skrivit om dig på min blogg btw, tycker att du är den finaste person jag hittat på internet så jag kände mig lite tvungen att skriva några rader dig.
http://loveisthickerthanblood.blogg.se/2011/september/bara-ibland.html#comment
Skicka en kommentar