Vi börjar med dom allra första åren. Här har vi min morfar med sina bröder Bosse, Kenneth och Lasse. Min morfar, Tommy, sitter som nummer tre.
Efter några år hade han hunnit plugga hårt i skolan, skaffa sig jobb och bara se allmänt tuff ut.
Han skaffade sig bilar efter bilar som han åkte runt med och det fanns alltid brudar som mer än gärna följde med på några av alla hans turer. Under en tid fick Ingrid nöjet att vara just en sån brud. Dom gick på samma skola utan att morfar egentligen visste om hennes existens. En dag var det klassrumsbyte och morfar hamnade vid en bänk där någon skrivit hans namn i ett hjärta. Självklart tog han reda på vem hans beundrare var (vilket då var Ingrid, för den som sitter och försöker klura ut svaret) och såg till att presentera sig så snart han bara kunde.
Det blev som sagt fler bilar med åren och han såg till att skaffa sig en riktigt häftig mustasch. På sista bilden håller han om sin mamma Marianne och sin pappa Uno.
En dag körde han förbi den här dödssnygga bruden som jag idag har äran att kalla för mormor. Hon stod vid gatan, mitt i regnet, på väg hem till sig. Min morfar körde då, som alltid, förbi henne och erbjöd en bilskjuts även om hon egentligen hade en ganska kort bit kvar. Smart som hon var tackade hon nej, man vet ju vad som händer fina flickor ibland. Men smartare som han var gav han henne sitt nummer och det tog inte långt tid innan hon ringde honom.
Plötsligt hade dom blivit föräldrar till en liten tjej som fick namnet Charlotte. Här är det dopdag och dom är ju bara hur tokigt snygga som helst!
Det här fotot är taget för si så där 19 år sedan utanför min morfars hus. Från vänster har vi Martin som är mammas halvbror, min morfar, Mikael som är min mammas andra halvbror, lilla jag, min mamma Charlotte (fast idag kallas hon endast för Lotta), min gammelfarmor Marianne, min pappa Peter och min gammelfarfar Uno.
Här har vi min mammas två halvbröder Martin och Mikael. Sen är det lilla jag med det ljusaste håret jag någonsin haft.
Och som avslut en av många (!!!) artiklar i tidningen där min morfar står som huvudperson. Här var han då inte någon bankman utan en mycket missnöjd bankkund. Nu för tiden är det mest insändare om allt från halkiga golv på köpcentrum till att fullvuxna män blir serverade för lite potatis på IKEA.
3 kommentarer:
Och du, världens bästa Amanda, är den finaste <3 dotter som man någonsin kan önska sig!
Kram Mamma
Sicken tur att den där dösnygga bruden vågade ringa upp mannen som körde förbi i sin bil och erbjöd henne skjuts! Tror inte jag hade vågat ringa. Och telefonnummerslappen hade nog hamnat i en jackficka tillsammans med godispapper, alldeles bortglömda.
Men gud, vad fiiint! Och vad kul att hitta såna här fina bilder!
Skicka en kommentar