på tisdag åker jag med morgontåget till stockholm för att intervjua gunnar ardelius. ni vet, mannen bakom min absoluta favoritbok. han ska intervjuas för mitt projektarbete, dokumentären om kärlek. med mig kommer jag ha amelia. det är hon ska intervjua snubben. stort tack ska hon ha lite så här i förväg. ÅH känner jag. är så förväntansfull. hämtade kameran från filmförbundet idag. en canon hd. den var så fin att jag torkade bort allt damm i varje springa. så ska den inte behandlas.
Springer runt på möten, planeringar och annat. Pluggar inför prov och förbereder mig för annat. Dansar och tränar. Massa grejer i huvudet. Vill bara ha tofflor, lediga dagar och glögg. Räkna med en hel det uppdaterande om några dagar. Tjing!
ps får fetaste rullskridskorna imorgon, med fyra hjul och allt. gamla från 70. kan knappt vänta.
Tror att jag har tipsat om den här bloggen förut. Men den är så jäkla värd att nämnas tio gånger mer. My Parents Were Awesome. En blogg där folk skickar in urtjusiga bilder på sina föräldrar när dom var unga. Åh, den var så fin att jag helt enkelt blev tvungen att lägga in lite för många bilder. Gå in och kolla. Sen kommer du önska att du själv fanns på ett foto. I prummmiz dat!
Och, som bilden här ovan säger, söker vi världens bästa medlemmar. Faktum är att det inte spelar någon roll vilken skola man går på, om man är gammal eller ny elev eller om man är någons morbror. Huvudsaken är att man gillar film eller bara känner sig sugen för lite popcorn. Är man inte elev på SÄG får man hålla koll på FB. Annars kan man se affischer runt om i skolkorridorerna ungefär 1,5 vecka innan. Nästa tema är Halloween. Gå in på facebook-gruppen och tipsa om en film.
hittade den här videon hos julia. grät mig igenom hela videon. helt sjukt hur mycket ett liv kan betyda för andra. åh. det är bland det absolut finaste jag sett.
kom och tänka på en sak när jag såg Jakten På Lycka härom dagen. för det första, se filmen. herrejissanes vilken fin rulle. och för det andra, tänk vad lite vi egentligen vet om varandra... jag menar, vi tror att vi känner alla. eller i alla fall de flesta. men man kan nog aldrig riktigt känna någon till varenda miniyttepytteprocent. och när man tänker på det, verkligen tänker på det... känns det inte helt otroligt då? och det är här man kommer att tänka på, att varenda varelse där ute faktiskt har en historia att berätta.
Så förtjusande trevligt med sitt sällskap, välkommen! Jag heter Amanda. Jag har hunnit bli 22 år och finns i Karlstad. Jag läser till Grundskolelärare på Karlstads Universitet, anser högt att citron & pesto & örtsalt förblir varenda människas ultimata livsgåva, lyssnar helst på toner ur 60-talet och från musikalscener, älskar den unge herrn Kim Persson alldeles förfärligt mycket, älskar solrosor, hatar att tvätta, blir glad av människor, har en superhjälte till lillebror och är lite halvt löjligt förälskad i hela vida filmkosmos.