folk är så gulliga.

Härom kvällen snackade jag med Ylva, en av planetens häftigaste brudar, över Facebook. Och efter att hon totalöverraskat mig med massa fina meningar har jag inte riktigt lyckats släppa det där. Har för tusan gått och varit lite glad över hennes ord varje dag.

"När jag är inne på din blogg så känns det som att du är moder-blogger och att om man får en kommentar av dig så har man lyckats. Att din blogg är som Håkan, alla texter handlar om dig. Allt du skriver, alla bilder, går till hjärtat. Alltså, Håkan. När man lyssnar på hans låtar så "DENNA HANDLAR OM MIG" duvet. Om... du... gillar... Håkan... ens. Och dina inlägg vore som om du klivit in i ens hjärta och plockat fram det finaste. Som man inte ens visste. Men man blir inte förvånad"

Så himla fin brud. Jisses. Kommer fortsätta leva på det där ett bra tag!

lite kärleksprat igen.

Hur ska man någonsin lyckas förklara allt man känner inuti, runtom, utanpå och i hela jävla kosmos? Hur ska man någonsin lyckas få ur sig en, åtminstone helt-okej, förklaring kring hur man på något sätt känner sig halv och nästan en aning genomskinlig så fort man inte håller hans hand? Ni vet, när man är så tokigt kär att det aldrig slutar kännas fel att dela på en liten 90 cm-säng. Och hur det, på något sätt, alltid lyckas kännas mycket trängre när man ska sova ensam. När det inte finns någon annan doft i världen som får en att känna så himla mycket, som hans. Just när man är precis så där kär att det nästan känns jobbigt eftersom man just aldrig kommer kunna förklara.

Ibland vänder jag huvudet och blicken mot Linus fast han inte ser. Lite i smyg. Gärna när det är mörkt eller kanske när han sover. Och i hemlighet tar jag mig tiden att liksom beundra hela han och faktiskt försöka inse det faktum att han har valt mig, bland alla fantastiska människor. Att han valde mig. Ingen annan. Bara mig. Och för en stund känner jag mig plötsligt som den mäktigaste personen på planeten. Som världens bästa och viktigaste människa. Jag blir så lycklig av den där killen. Så lycklig över att få känna mig behövd och att jag samtidigt behöver honom så innerligt. Lycklig över att vi är varandras i grund och botten.

Jag tycker om när han ibland plötsligt attackkramar mig. Eller gånger då han tittar på mig med världens gosigaste rådjursögon fast vi är bland folk. Jag tycker om när han tar mitt ansikte i sina händer och bara tittar på mig, ibland så himla länge, och bara börjar ler. Eller när han pussar mig på pannan och håller om mig eftersom det får mig att känna mig så galet trygg. Och jag tycker om när även jag får hålla om honom och kanske pussa på hans panna för att därefter hoppas att han, på något sätt, kan känna sig lika trygg hos mig som jag hos honom. Jag tycker om när han förklarar för mig hur han tycker att jag är den vackraste flickan han vet och när han ibland börjar slänga ur sig kärleksförklaringar som alltid gör mig lite rörd. Jag tycker om att jag fortfarande, efter snart tio månader, känner det där pirret i magen om telefonen börjar ringa och det är hans namn som står på skärmen. Jag tycker om honom. Så himla mycket. Världens tjusigaste snubbe. Min alldeles egna snubbe.

fint från tumblr.

Bland det finaste, och samtidigt mest hjärtskärande, jag någonsin sett på Tumblr.
source: love is a letter sent thousands of times.

"whenever a stranger stand by me, or passes, i wonder what's on their mind. and when they walk away, i secretly miss them"

Ända sedan jag var en liten tjej, med tovigt hår och skrapsår på mina knän, så har jag funderat mycket över människor som vi inte känner. Människor som vi bara går förbi, dag ut och dag in, som vi aldrig ens får minsta kontakt med. Människor som vi inte vet någonting om men som ändå kanske skulle ha dom allra bästa historierna att berätta, bara vi lärde känna dom. Det kan vara en yngling som känner sig lyckligast på jorden eftersom han, under gårdagen, hittat en nergrävd låda fylld med någon annans bortglömda skatter. Det kan vara en kvinna som, med lite halvnervösa steg, går mot stadens finaste café där hennes ungdomskärlek sitter och väntar. Kanske dom inte setts på över 50 år? Det skulle också kunna vara den där skrynkliga mannen med silverfärgat hår som lyckats övervinna sin cancer ett tretal gånger. Eller varför inte busschauffören som dag ut och dag in nynnar på samma melodi eftersom det får honom att minnas sin barndom?


Varenda en av er vet mycket väl om mitt intresse för film. Därför kanske det inte kommer slå någon med stor förvåning när jag nu kommer använda film som exempel. Eller filmkaraktärer för att vara lite mer exakt. För människor är precis som filmkaraktärer, varenda en av oss. Intressanta filmkaraktärer som garanterat skulle kunna spela en viktig roll. Och ni vet hur väl man ofta lär känna en filmkaraktär utan problem? Man lär känna hans dåliga och bra sidor, hennes hemliga talang, deras första kyss, hennes rädsla för mörkret eller hans längtan efter att en gång få kunna gå. Vi vet om allt och vi kan hur enkelt som helst hoppa in i deras virrvarr av känslor.


Kanske det här inlägget känns lite snurrigt och oförståeligt. Kanske det mest känns som ett hav av bokstäver som bara flyter omkring eller precis som omkringdansande höstlöv i den starkaste vinden precis över våra huvuden. Men vad jag menar är att om man bara tog sig tid till att lära känna människor, vilka som helst av oss, så skulle vi säkert hitta en hel del som skulle lyckas ge oss den bästa förvåningen. För alla är vi intressanta. Alla har vi saker att berätta. Och alla har vi chansen att förgylla någon annans dag med våra innersta tankar precis som vi alla har chansen att bli förgyllda av andras innersta tankar. För alla är vi precis som filmkaraktärer.

lite som det känns idag.

famous blue raincoat.

Idag är det en tom dag. Vaknade alldeles för sent med en aning huvudvärk. Sen har mina ögon bara svidit av trötthet. Huvudet bara hänger ungefär. Allt känns supertomt. Fast fint liksom. Det kanske låter som att jag är ledsen. Inte alls. Jag är väldigt sällan ledsen. Men tomma dagar behöver väl inte vara ledsna heller. Dagens idag är nog mer en blandad kompott av mys, tomhet och trötthet. Så känns det.
Lite som den här låten och dom här bilderna...






Det är en bra dag för weheartit och tumblr helt enkelt. Och min helglista.

vill bara visa antar jag.

kmefd0022129urf.

ville gråta lite förut. fast vet inte varför. det var jätteknasigt. har inget att vara ledsen för alls. jag har ont i hårbottnen. sen mår jag lite illa. men inget mer. ibland kanske kroppen bara leker med en...

nu ska jag sova. planerar inte att vakna förens om tre dagar. minst. g'night dudes!