dag 10: det här upprör mig.
Krig och sorg. Mobbare. Folk som inte kan låta andra vara som dom vill. Döden. Voldermort. Snöoväder. När sista mjölkpaketet blivit uppdrucket. Att 50-talet redan har rusat förbi. Att 60-talet redan har rusat förbi. Att 70-talet också redan har rusat förbi. När det pratas om folk i negativt syfte. Att man ibland känner sig för liten. Att man ibland känner sig alldeles för gammal. När sommaren tagit slut. Att man aldrig kan vara riktigt säker på vissa saker. Att rött vin smakar uselt. Att mitt CV verkar slängas i papperskorgen av alla arbetsplatser. Att alla är så hemskt elaka mot Edward Scissorhands och Quasimodo. Att det verkar vara så dyrt att bo själv. Att Paris och New York ligger längre bort än bara "kring hörnet". Att plånboken alltid tycks vara för tunn OCH att det finns grejer som ska behöva uppröra en. Stora som små. Det borde inte ens finnas en yttepytteminiliten grej. Så skönt det vore.
Visar inlägg med etikett ogenomförda bloggutmaningar.. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ogenomförda bloggutmaningar.. Visa alla inlägg
onsdag 1 december 2010
mina syskon.
Den enda bilden som jag verkar ha på min bror, över internet. Flickan är vår kusin för övrigt.
dag 09: mina syskon.
Jag har ett syskon, en lillebror. Han är nio år gammal och heter Hampus Ove Puh. Valen av namn har en enkel förklaring; Hampus för att det är gulligt. Det låter så himla snällt. Sedan har vi Ove som vår farfar hette. Och Puh kommer efter världens snällaste björn.
Hampus är en av dom snällaste grabbarna. Lite halvt försiktig och tänker alltid före han gör något, till skillnad från hans syster som bara hoppar in i alla utmaningar och äventyr. Han är kompis med alla och tycker om varenda en. När han är på kramhumör så får man gärna ligga på hans arm. Det är bland det mysigaste som finns. Han älskar att bli masserad och att äta fiskpinnar. Och tv-spel, jisses. Just nu är det Tekken och Zelda som gäller. Varje dag.
När jag var nio år och blev storasyster för första gången, gick jag runt och lovade både mig själv och varenda omkringvandrande varelse att jag aldrig skulle bråka med Hampus. Aldrig. Vi skulle bli som världens bästa syskon. Alltid leka och alltid vara glada på varandra. Och det höll i sig, fram tills några år sedan. Jag vet inte vad som hände. Jag blev äldre. Han blev äldre. Nu bråkar vi med jämna mellanrum. Lite då och då. Men bara om småsaker. Fast det är ändå jobbigt. Och dumt. Varför har syskon så lätt för sig att starta bråk? Det är helt galet om man tänker på det. Om vänner bråkade så mycket om dom flesta syskonen gör, så skulle vartenda kompishalsband blivit kastade i sjön för länge sedan. Men jag älskar honom. Min lillebror, och världens bästa dessutom. Med sitt, ibland, lite för långa hår som kittlar honom på ögonlocken. Och med sina små och nästan osynliga fräknar, som gärna letar sig fram på sommaren. Jag är alldeles överlycklig över att jag har honom. För om jag tänker riktigt noga på att han inte skulle finnas, så kan jag knappt andas. Det ska bli kul att fortsätta växa upp, med honom strax efter. Jisses, jag älskar min bror mer än mig själv. Mer än någon annan. Han är världsbäst!
lördag 27 november 2010
mina föräldrar.
dag 08: mina föräldrar.
Min mamma heter Charlotte, fast kallas för Lotta. Min pappa heter Lars-Peter, fast kallas för Peter. Dom har varit kära i cirkus 25 år och precis skickat ut bröllopsinbjudningar till släkten. That's right. I september kommer dom gifta sig i Gotland.
Från början var mamma ihop med en av min pappas vänner. Han hette Johnny. Pappa och Johnny brukade åka omkring i någon båt på somrarna, och ibland svängde mamma förbi med flera glasspaket. Hon jobbade för Glassbilen. Men vad jag har förstått det så hade mamma och Johnny ett ganska så "göra slut-get back together"-förhållande. Men rätt var det var, så blev det bara ett "göra slut"-förhållande.
En kväll, när pappa varit ute på någon krog i stan med sina vänner, kom mamma förbi med bilen och hjälpte honom med skjuts hem. Hemskjutsen drogs hem till min mammas lägenhet istället och pappa sov över. På morgonen fick han frukost och mamma åkte till jobbet. När hon kom hem, hade han varit hemma hos farmor och hämtat grejer i en hockeytruck. Och vips så delade dom lägenhet.
Jag älskar min mamma och pappa. Ibland lite för mycket. Dom har aldrig tvivlat på mig. Alltid trott på det jag vill och alltid spenderat tid med mig. Vår relation tillsammans är guldvärd och jag kan inte be om något bättre. Det blir konstigt när man en dag ska flytta, även om jag ibland längtar ihjäl mig.
En gammal bild, som min mor experimenterat med, från ett annat bröllop.
Min mamma heter Charlotte, fast kallas för Lotta. Min pappa heter Lars-Peter, fast kallas för Peter. Dom har varit kära i cirkus 25 år och precis skickat ut bröllopsinbjudningar till släkten. That's right. I september kommer dom gifta sig i Gotland.
Från början var mamma ihop med en av min pappas vänner. Han hette Johnny. Pappa och Johnny brukade åka omkring i någon båt på somrarna, och ibland svängde mamma förbi med flera glasspaket. Hon jobbade för Glassbilen. Men vad jag har förstått det så hade mamma och Johnny ett ganska så "göra slut-get back together"-förhållande. Men rätt var det var, så blev det bara ett "göra slut"-förhållande.
En kväll, när pappa varit ute på någon krog i stan med sina vänner, kom mamma förbi med bilen och hjälpte honom med skjuts hem. Hemskjutsen drogs hem till min mammas lägenhet istället och pappa sov över. På morgonen fick han frukost och mamma åkte till jobbet. När hon kom hem, hade han varit hemma hos farmor och hämtat grejer i en hockeytruck. Och vips så delade dom lägenhet.
Jag älskar min mamma och pappa. Ibland lite för mycket. Dom har aldrig tvivlat på mig. Alltid trott på det jag vill och alltid spenderat tid med mig. Vår relation tillsammans är guldvärd och jag kan inte be om något bättre. Det blir konstigt när man en dag ska flytta, även om jag ibland längtar ihjäl mig.
En gammal bild, som min mor experimenterat med, från ett annat bröllop.
ett ögonblick.
dag 07: ett ögonblick.
när min lillebror fick ett biljardbord i julklapp. jisses vad han hade tjatat om det. ungefär varje dag, hela året. och gång på gång fick han höra att han inte skulle få ett biljardbord eftersom det är både för dyrt och för stort.
det var förra julen. han hade kvar sina förhoppningar. men inget biljardbord verkade finnas under farmors gran. inte ett enda. på vägen hem den natten så sa han, när vi frågade om han var nöjd med sina presenter, att det var tråkigt att han inte fick ett biljardbord. mamma klappade honom på ryggen med förstående röst. men man kan ju faktiskt inte få allt.
när bilen stannat på parkeringen, blev vi alla ombedda att gå in i garaget. och där stod en jättestor kartong. kanske två decimeter tjockt. och min bror bara stod och kollade. med ryggen mot oss. tror det stod något med "biljard" på kartongens ovansida. och utan att säga något, vänder han sig om till mamma, med blicken ner i marken, och bara borrar in ansiktet i hennes jacka och grät.
sen började vi alla smågråta. det var väldigt fint.
när min lillebror fick ett biljardbord i julklapp. jisses vad han hade tjatat om det. ungefär varje dag, hela året. och gång på gång fick han höra att han inte skulle få ett biljardbord eftersom det är både för dyrt och för stort.
det var förra julen. han hade kvar sina förhoppningar. men inget biljardbord verkade finnas under farmors gran. inte ett enda. på vägen hem den natten så sa han, när vi frågade om han var nöjd med sina presenter, att det var tråkigt att han inte fick ett biljardbord. mamma klappade honom på ryggen med förstående röst. men man kan ju faktiskt inte få allt.
när bilen stannat på parkeringen, blev vi alla ombedda att gå in i garaget. och där stod en jättestor kartong. kanske två decimeter tjockt. och min bror bara stod och kollade. med ryggen mot oss. tror det stod något med "biljard" på kartongens ovansida. och utan att säga något, vänder han sig om till mamma, med blicken ner i marken, och bara borrar in ansiktet i hennes jacka och grät.
sen började vi alla smågråta. det var väldigt fint.
torsdag 25 november 2010
min bästa vän.
dag 06: min bästa vän.
jag har egentligen jättemånga. allt från elina-lisa-helena till mamma och pappa till min lillebror till min mormor till varenda jäkel som tycker om mig för den jag är. det är lite olika. tror inte på att man bara kan ha en eller några få. tror att ordet "bästa vän" varierar från allt för många olika personer. det behöver inte ens vara någon som "bästa vän:ar" dig tillbaka. ni vet citatet som jag skrev under "min tro"-inlägget (klicka här för en reminder). det passar här också.
jag har egentligen jättemånga. allt från elina-lisa-helena till mamma och pappa till min lillebror till min mormor till varenda jäkel som tycker om mig för den jag är. det är lite olika. tror inte på att man bara kan ha en eller några få. tror att ordet "bästa vän" varierar från allt för många olika personer. det behöver inte ens vara någon som "bästa vän:ar" dig tillbaka. ni vet citatet som jag skrev under "min tro"-inlägget (klicka här för en reminder). det passar här också.
mitt bästa skämt.
dag 05: mitt bästa skämt.
här vet jag inte alls vad jag ska skriva. har suttit och funderat ett tag. men jag har absolut ingen aning... är det okej om vi lämnar den för en stund, så gör jag en update när jag kommit på mitt bästa skämt?
här vet jag inte alls vad jag ska skriva. har suttit och funderat ett tag. men jag har absolut ingen aning... är det okej om vi lämnar den för en stund, så gör jag en update när jag kommit på mitt bästa skämt?
tisdag 23 november 2010
min tro.
dag 04: min tro.
Jag har ingen tro på Gud eller liknande. Men jag tror samtidigt inte att vi bara dör. Att allt blir svart och att det förblir. Fast, Gud är lite utanför mina ramar.
Jag tror på att vara sig själv. I alla fall försöka så gott man kan. Jag tror inte att det innebär att man inte är sig själv, för att man inte vågar göra alla saker. Man måste få ha hinder och ändå kunna vara sig själv. Det är så fort som man börjar kopiera andra i tron om att man själv inte duger som det knasar till sig. Och man får ju heller aldrig glömma att varenda varelse duger mer än bara bra.
Hittade ett citat härom dagen som skrevs in i min citatbok: "be who you are and say what you feel, because those who matter don't mind, and those that mind don't matter". Det är ganska fint, tycker jag.
Jag har ingen tro på Gud eller liknande. Men jag tror samtidigt inte att vi bara dör. Att allt blir svart och att det förblir. Fast, Gud är lite utanför mina ramar.
Jag tror på att vara sig själv. I alla fall försöka så gott man kan. Jag tror inte att det innebär att man inte är sig själv, för att man inte vågar göra alla saker. Man måste få ha hinder och ändå kunna vara sig själv. Det är så fort som man börjar kopiera andra i tron om att man själv inte duger som det knasar till sig. Och man får ju heller aldrig glömma att varenda varelse duger mer än bara bra.
Hittade ett citat härom dagen som skrevs in i min citatbok: "be who you are and say what you feel, because those who matter don't mind, and those that mind don't matter". Det är ganska fint, tycker jag.
söndag 21 november 2010
i min handväska.
dag 03: I min handväska.
Jag har för det första ingen handväska. Antingen så bär jag omkring på en tygväska eller på någon lite större sidoväska. Fast för det mesta kan man se mig med min svarta och stora väska i låtsasläder. Den rymmer alltid mer än vad man tror. Nästan lite som Mats guldbyxor. Finns ingen människa som kan ens gissa att hans brallor innehåller världens alla pengar. Önskar att min väska var precis så.
Jag är ingen typisk väsktjej. Det jag alltid plockar med mig är:
1 nycklar
2 plånbok
3 almanacka
4 penna
5 mobiltelefon
6 ipod
7 något nytt för dagen
Sjuan beror helt på vad jag ska göra eller vad jag känner för att ta med mig. Men jag har märkt att jag alltid lyckas ta med något extra för dagen. Som en termos fylld med te eller glögg. Brukar vara en av grejerna som tas med under vintrarna.
Jag har för det första ingen handväska. Antingen så bär jag omkring på en tygväska eller på någon lite större sidoväska. Fast för det mesta kan man se mig med min svarta och stora väska i låtsasläder. Den rymmer alltid mer än vad man tror. Nästan lite som Mats guldbyxor. Finns ingen människa som kan ens gissa att hans brallor innehåller världens alla pengar. Önskar att min väska var precis så.
Jag är ingen typisk väsktjej. Det jag alltid plockar med mig är:
1 nycklar
2 plånbok
3 almanacka
4 penna
5 mobiltelefon
6 ipod
7 något nytt för dagen
Sjuan beror helt på vad jag ska göra eller vad jag känner för att ta med mig. Men jag har märkt att jag alltid lyckas ta med något extra för dagen. Som en termos fylld med te eller glögg. Brukar vara en av grejerna som tas med under vintrarna.
min första kärlek.
dag 02: Min första kärlek.
Det behöver ju faktiskt inte vara en människa. När jag var ett år gammal så vaknade mina föräldrar mitt i natten av att jag lät så konstigt. Jag hade slutat andas. Fått slut på luft. Paniken steg från 0 till 100 och en ambulans ringdes på bums. Jag hade fått min första feberkramp.
Feberkramp är en sjukdom som inte är allt för vanlig. Den dyker upp när febern stiger för snabbt eller sjunker för snabbt. Vad som händer är olika för alla. Men jag blev alltid medvetslös och slutade andas. Inte alls vidare värst bra.
Hur som helst. Vid min första vistelse på sjukhus (förutom när jag bytte boende, från mage till värld) fick jag en nalle av min mormor. Han var liten och brun. Och han hade en "handficka" inuti så han kunde röra sig och leva. Fast med hjälp av en människohand då, så klart. Han fick namnet Pelle Trygg och har sedan dess varit min favorit. Som liten kramade jag gärna om honom när jag var ledsen och han fick alltid ligga under täcket eller på min arm när jag skulle sova.
Jag hittade Pelle Trygg för någon vecka sedan. Han har legat under min säng. Usch, stackaren. Så nu ligger han på min arm och under täcket igen. För vissa saker ska aldrig förändras.
För er som tycker att det var fusk att välja Pelle Trygg som min första kärlek så ska jag ändå berätta om den första människovarelsen som jag var kär i. Det var på dagis. Jag var nog omkring fyra år. Den lilla killen som jag var kär i hette Hugo. Har ingen berättelse om hur, när eller varför jag var kär i honom. Det enda jag minns är att jag fick syn på honom under en rast. Det var sommar och alla barnen sprang in och ut i en vattenspridare. Jag vet att jag plötsligt blev så nervös att jag ville gömma mig. Och att det kändes som om mitt hjärta skulle slå hål på min kropp för att det dunkade så hårt.
Det är det enda jag minns. Så jag antar att jag var så där barnsligt kär.
Det behöver ju faktiskt inte vara en människa. När jag var ett år gammal så vaknade mina föräldrar mitt i natten av att jag lät så konstigt. Jag hade slutat andas. Fått slut på luft. Paniken steg från 0 till 100 och en ambulans ringdes på bums. Jag hade fått min första feberkramp.
Feberkramp är en sjukdom som inte är allt för vanlig. Den dyker upp när febern stiger för snabbt eller sjunker för snabbt. Vad som händer är olika för alla. Men jag blev alltid medvetslös och slutade andas. Inte alls vidare värst bra.
Hur som helst. Vid min första vistelse på sjukhus (förutom när jag bytte boende, från mage till värld) fick jag en nalle av min mormor. Han var liten och brun. Och han hade en "handficka" inuti så han kunde röra sig och leva. Fast med hjälp av en människohand då, så klart. Han fick namnet Pelle Trygg och har sedan dess varit min favorit. Som liten kramade jag gärna om honom när jag var ledsen och han fick alltid ligga under täcket eller på min arm när jag skulle sova.
Jag hittade Pelle Trygg för någon vecka sedan. Han har legat under min säng. Usch, stackaren. Så nu ligger han på min arm och under täcket igen. För vissa saker ska aldrig förändras.
För er som tycker att det var fusk att välja Pelle Trygg som min första kärlek så ska jag ändå berätta om den första människovarelsen som jag var kär i. Det var på dagis. Jag var nog omkring fyra år. Den lilla killen som jag var kär i hette Hugo. Har ingen berättelse om hur, när eller varför jag var kär i honom. Det enda jag minns är att jag fick syn på honom under en rast. Det var sommar och alla barnen sprang in och ut i en vattenspridare. Jag vet att jag plötsligt blev så nervös att jag ville gömma mig. Och att det kändes som om mitt hjärta skulle slå hål på min kropp för att det dunkade så hårt.
Det är det enda jag minns. Så jag antar att jag var så där barnsligt kär.
lördag 20 november 2010
you keep saying you've got something for me.
ps pressade på shuffle på spotify och den här började spelas. från mig till er. god lördag kära ni!
kom på för några dagar sedan att jag påbörjade en 30-dagarslista som aldrig nådde längre än till... kanske dag 17? Felet var väl att man skulle visa så mycket på bilder. Och jag har inte direkt någon använd kamera. Vet knappt vart den är. Så ju fler dagar som gick, desto mindre dagsbloggande blev det. Skäms lite. Som alla andra gånger när jag inte gjort det jag lovat här.
Så fann jag en ny och kortare lista hos Agnes som kändes enklare. Tänkte att jag skulle göra ett försök, med start från idag. Så, tio dagar framåt kommer ni att få lära er lite mer om mig. Låter det som en bra deal? Jag hoppas det.
dag 01: Presentera mig själv.
dag 02: Min första kärlek.
dag 03: I min handväska.
dag 04: Min tro.
dag 05: Mitt bästa skämt.
dag 06: Min bästa vän.
dag 07: Ett ögonblick.
dag 08: Mina föräldrar.
dag 09: Mina syskon.
dag 10: Det här upprör mig.
dag 01: Presentera dig själv.
Så, jag ska alltså presentera mig själv. Känns nästan lite spännande. Jag heter alltså Amanda Olivia Björklund, döpt i Guds hus. Håller mig dock inte till den kristna tron, även om jag dagligen vandrar omkring med mitt favoritarmband fyllt med kristna bilder från Jerusalem. Jag kallas för Parnassus (efter mitt facebooknamn), är 18 år och marsbarn. Har lite halvlockigt-halvvågigt hår strax under axlarna, som jag planerar att få längre fram till balen och studenten (har sedan sommaren slutat med plattången så håller alla tummarna på att det fortsätter växa). Jag går helst omkring i mysiga kläder. Stora. Och mina alldeles för trasiga sockor. Önskar att jag hade massa andra fina kläder.
Jag lyssnar helst på musik från 50, 60 och 70-tal. Även The Smiths ligger nära hjärtat. Bob Dylan är min favorit. Jag tycker väldigt mycket om tjusiga soundtracks från filmer. Jag vill kunna spela vad som helst på ukulele och munspel. Jag tycker att trummor är himla kul.
Jag nästan lever för filmer. Jag älskar att överanalysera och hitta minsta fel. Jag planerar att bli filmregissör och visa mina filmer på bioduken. Har ingen favoritgenre. Det är allt från mysigaste kärleksfilmen till magiska sci-fi-rullar.
Annat som jag tycker om: superhjältar, alldeles för lockiga frisyrer, hängslen, franska, folköl, bio, mina fyrhjulade rullskridskor, min longboard, skratt som gör ont i magen, lp-skivor, citat, tumblr, weheartit, resor, drömmar, nördpojkar, mustanger, mustascher, michael cera, seth rogen, joseph gordon-levitt, ögonblick man aldrig glömmer, julafton, chai-te, rökelser, hela min familj, världens tjusigaste kompisar, wheezy waiter, glee, ugglor, spotify, sommar, bryggor, tatueringar, ron weasley, skumbad, länge planerade livsplaner, nudlar, soppa, galenskaper, jordglobar, ned & chuck, minigrisar, nutella, blandband och blandskivor, handskrivna brev och kärlek.
sista desperata utropet: JAG VILL HA JOBB!!!
kom på för några dagar sedan att jag påbörjade en 30-dagarslista som aldrig nådde längre än till... kanske dag 17? Felet var väl att man skulle visa så mycket på bilder. Och jag har inte direkt någon använd kamera. Vet knappt vart den är. Så ju fler dagar som gick, desto mindre dagsbloggande blev det. Skäms lite. Som alla andra gånger när jag inte gjort det jag lovat här.
Så fann jag en ny och kortare lista hos Agnes som kändes enklare. Tänkte att jag skulle göra ett försök, med start från idag. Så, tio dagar framåt kommer ni att få lära er lite mer om mig. Låter det som en bra deal? Jag hoppas det.
dag 01: Presentera mig själv.
dag 02: Min första kärlek.
dag 03: I min handväska.
dag 04: Min tro.
dag 05: Mitt bästa skämt.
dag 06: Min bästa vän.
dag 07: Ett ögonblick.
dag 08: Mina föräldrar.
dag 09: Mina syskon.
dag 10: Det här upprör mig.
dag 01: Presentera dig själv.
Så, jag ska alltså presentera mig själv. Känns nästan lite spännande. Jag heter alltså Amanda Olivia Björklund, döpt i Guds hus. Håller mig dock inte till den kristna tron, även om jag dagligen vandrar omkring med mitt favoritarmband fyllt med kristna bilder från Jerusalem. Jag kallas för Parnassus (efter mitt facebooknamn), är 18 år och marsbarn. Har lite halvlockigt-halvvågigt hår strax under axlarna, som jag planerar att få längre fram till balen och studenten (har sedan sommaren slutat med plattången så håller alla tummarna på att det fortsätter växa). Jag går helst omkring i mysiga kläder. Stora. Och mina alldeles för trasiga sockor. Önskar att jag hade massa andra fina kläder.
Jag lyssnar helst på musik från 50, 60 och 70-tal. Även The Smiths ligger nära hjärtat. Bob Dylan är min favorit. Jag tycker väldigt mycket om tjusiga soundtracks från filmer. Jag vill kunna spela vad som helst på ukulele och munspel. Jag tycker att trummor är himla kul.
Jag nästan lever för filmer. Jag älskar att överanalysera och hitta minsta fel. Jag planerar att bli filmregissör och visa mina filmer på bioduken. Har ingen favoritgenre. Det är allt från mysigaste kärleksfilmen till magiska sci-fi-rullar.
Annat som jag tycker om: superhjältar, alldeles för lockiga frisyrer, hängslen, franska, folköl, bio, mina fyrhjulade rullskridskor, min longboard, skratt som gör ont i magen, lp-skivor, citat, tumblr, weheartit, resor, drömmar, nördpojkar, mustanger, mustascher, michael cera, seth rogen, joseph gordon-levitt, ögonblick man aldrig glömmer, julafton, chai-te, rökelser, hela min familj, världens tjusigaste kompisar, wheezy waiter, glee, ugglor, spotify, sommar, bryggor, tatueringar, ron weasley, skumbad, länge planerade livsplaner, nudlar, soppa, galenskaper, jordglobar, ned & chuck, minigrisar, nutella, blandband och blandskivor, handskrivna brev och kärlek.
sista desperata utropet: JAG VILL HA JOBB!!!
onsdag 15 september 2010
bloggutmaning: dag 19-23.
Day 19 – Another picture of yourself.
En bild. Letade. Fann. Arvika 10. Elina och jag.
Day 20 – The meaning behind your blog name.
Hörde att man skulle vara ärlig. Jag har härmat en. Totalt härmat. Rakt av. Ända skillnaden är att hon finns på blogg.se och jag finns här. Men ibland kan jag känna att jag hade mina orsaker... Tänk er att sitta i flera timmar och bara testa bloggnamn efter bloggnamn, men att ingenting fungerar. Antingen är det fult eller så är det upptaget. Och man vill kanske inte heta "insohisfch883329919iusdnck" och sedan skita i allt. Nä, så jag härmade. Bara för att det kändes som ett så enkelt namn (och att jag var lat).
Day 21 – A photo of something that makes you happy.
Är riktigt ruskigt trött och orkar faktiskt inte att lägga ner mig idag. Får man säga så? Förlåt. Men bilden kommer från nian. Vi ska precis ta kortet för vår styrelse. Jakob var pirat. Jag körde på troll-grejen. Hade sytt ihop de röda hängselbrallorna hos mormor. Tyckte om vår styrelse. Blir nog lite glad ändå, nu när jag skriver om det.
Day 22 – A letter to someone who has hurt you recently.
För att följa bloggutmaningen, till punkt och pricka (som jag lovat)... betyder det att jag måste koka ihop ett låtsasbrev till vem som helst? För, det finns inte någon som har sårat mig. Ingen. Kommer inte på en enda. Måste ju betyda att jag bara känner en hel del fantastiska människor?
Började att skriva ihop ett låtsas-"jag är så ledsen för det du gjorde"-brev, men det funkade inte. Tyvärr. Eller, vänta... jag tar tillbaka det där "tyvärr:ett". Det är väl kanonbra att ingen sårat mig? Win.
Day 23 – 15 facts about you.
Jag har simmat med vilda delfiner. Jag har vandrat omkring i pyramiderna. Jag är en, på riktigt, drömmare-drömmare. Jag är livrädd för att inte lyckas uppnå det jag vill i livet. Min ena framtand är egentligen halv och överklistrad finns en plastbit från tandläkaren. Jag drack inte en enda droppe alkohol innan 18 års ålder. Jag känner mig tom utan min almanacka. Jag älskar min lillebror mer än något annat. Jag skulle vilja vara en riktig superhjälte i smyg. Jag skulle vilja ha ett blått och ett brunt öga för jag tycker att det är så himla gulligt. Jag vill ha fräknar på heltid. Jag äter ketchup på fiskpinnar. Jag önskar ibland att jag var mer rebellisk. Jag dricker alltid folköl på fester för att det är godast. Och... film är det bästa jag vet.
En bild. Letade. Fann. Arvika 10. Elina och jag.
Day 20 – The meaning behind your blog name.
Hörde att man skulle vara ärlig. Jag har härmat en. Totalt härmat. Rakt av. Ända skillnaden är att hon finns på blogg.se och jag finns här. Men ibland kan jag känna att jag hade mina orsaker... Tänk er att sitta i flera timmar och bara testa bloggnamn efter bloggnamn, men att ingenting fungerar. Antingen är det fult eller så är det upptaget. Och man vill kanske inte heta "insohisfch883329919iusdnck" och sedan skita i allt. Nä, så jag härmade. Bara för att det kändes som ett så enkelt namn (och att jag var lat).
Day 21 – A photo of something that makes you happy.
Är riktigt ruskigt trött och orkar faktiskt inte att lägga ner mig idag. Får man säga så? Förlåt. Men bilden kommer från nian. Vi ska precis ta kortet för vår styrelse. Jakob var pirat. Jag körde på troll-grejen. Hade sytt ihop de röda hängselbrallorna hos mormor. Tyckte om vår styrelse. Blir nog lite glad ändå, nu när jag skriver om det.
Day 22 – A letter to someone who has hurt you recently.
För att följa bloggutmaningen, till punkt och pricka (som jag lovat)... betyder det att jag måste koka ihop ett låtsasbrev till vem som helst? För, det finns inte någon som har sårat mig. Ingen. Kommer inte på en enda. Måste ju betyda att jag bara känner en hel del fantastiska människor?
Började att skriva ihop ett låtsas-"jag är så ledsen för det du gjorde"-brev, men det funkade inte. Tyvärr. Eller, vänta... jag tar tillbaka det där "tyvärr:ett". Det är väl kanonbra att ingen sårat mig? Win.
Day 23 – 15 facts about you.
Jag har simmat med vilda delfiner. Jag har vandrat omkring i pyramiderna. Jag är en, på riktigt, drömmare-drömmare. Jag är livrädd för att inte lyckas uppnå det jag vill i livet. Min ena framtand är egentligen halv och överklistrad finns en plastbit från tandläkaren. Jag drack inte en enda droppe alkohol innan 18 års ålder. Jag känner mig tom utan min almanacka. Jag älskar min lillebror mer än något annat. Jag skulle vilja vara en riktig superhjälte i smyg. Jag skulle vilja ha ett blått och ett brunt öga för jag tycker att det är så himla gulligt. Jag vill ha fräknar på heltid. Jag äter ketchup på fiskpinnar. Jag önskar ibland att jag var mer rebellisk. Jag dricker alltid folköl på fester för att det är godast. Och... film är det bästa jag vet.
söndag 12 september 2010
bloggutmaning: dag 18.
Day 18 – Something you crave a lot.
Jag längtar efter att få visa egna filmer på världens alla biografer. Och att få se världens alla hörn. Faktiskt så längtar jag efter så många saker att ett enkelt blogginlägg inte räcker till.
Jag längtar efter att få visa egna filmer på världens alla biografer. Och att få se världens alla hörn. Faktiskt så längtar jag efter så många saker att ett enkelt blogginlägg inte räcker till.
bloggutmaning: dag 17.
Day 17 – A photo of you and your family.
Stryker den här. För, det är sant. Jag har inget foto på oss alla tillsammans. I alla fall inte på datorn. Och, förlåt mig. Men jag kan inte scanna.
Stryker den här. För, det är sant. Jag har inget foto på oss alla tillsammans. I alla fall inte på datorn. Och, förlåt mig. Men jag kan inte scanna.
bloggutmaning: dag 16.
Day 16 – Your celebrity crush.
Har fem stycken. Kan inte välja en.
Seth Rogen, Michael Cera, Paul Rudd, Jay Baruchel och Joseph Gordon-Levitt.
*awkward scilence...*
jaha... så var det med det. Mm. Fast egentligen, varför håller inte fler med mig? Seth är som världens goaste och charmigaste björn och Michael Cera är världens bästa, snällaste och sötaste tönt. Även Paul Rudd och Jay Baruchel är ruskigt gulligt töntiga. Ibland måste man helt enkelt acceptera att man är annorlunda. Sen vet jag att ni alla gillar Joseph. Han gillar vi allesammans.
Har fem stycken. Kan inte välja en.
Seth Rogen, Michael Cera, Paul Rudd, Jay Baruchel och Joseph Gordon-Levitt.
*awkward scilence...*
jaha... så var det med det. Mm. Fast egentligen, varför håller inte fler med mig? Seth är som världens goaste och charmigaste björn och Michael Cera är världens bästa, snällaste och sötaste tönt. Även Paul Rudd och Jay Baruchel är ruskigt gulligt töntiga. Ibland måste man helt enkelt acceptera att man är annorlunda. Sen vet jag att ni alla gillar Joseph. Han gillar vi allesammans.
onsdag 8 september 2010
bloggutmaning: dag 15.
Day 15 – Something you don’t leave the house without.
Enklaste svaret borde ju vara "kläder". Men det känns så tråkigt och alldeles för "men det klart". Men, efter att ha börjat tredje året på gymnasiet, känner jag mig alldeles tom utan min almanacka. Superknasig känsla. Har aldrig funnits där tidigare. Annars vill jag gärna ha med mig min telefon och min iPod. Nycklar är ju bra att alltid ha. Så ingen tjuv har full access till ditt hem. Dagens hetaste tips.
Enklaste svaret borde ju vara "kläder". Men det känns så tråkigt och alldeles för "men det klart". Men, efter att ha börjat tredje året på gymnasiet, känner jag mig alldeles tom utan min almanacka. Superknasig känsla. Har aldrig funnits där tidigare. Annars vill jag gärna ha med mig min telefon och min iPod. Nycklar är ju bra att alltid ha. Så ingen tjuv har full access till ditt hem. Dagens hetaste tips.
tisdag 7 september 2010
bloggutmaning: dag 14.
Day 14 – A TV show you’re currently addicted to.
Finns faktiskt ingen serie som jag är totally addicted to. Gillar HIMYM, SATC, According to Jim och Desperate Housewives .Vill hemskt gärna se Freaks and Geeks och The Big Bang Theory. Väntar just nu på Pushing Daisies som ska komma hem med posten från lovefilm.se. Jag brukade vara totally addicted to Grey's Anatomy, men slutade med det när jag missade varje avsnitt i senaste säsongen. Sved lite i början, men sen blev jag van. Tråkigt nog. Och för ännu mer länge sedan så var jag ADDICTED TO Prision Break. Uh, vilken serie. Bara samma om och om igen. Har dock aldrig i hela mitt liv sett ett Lost-avsnitt.
Tror ni fick mer "serier"-information än vad dagens uppgift krävde. Fast tror inte det gör något. Kanske trevligare så? Med lite mer bakgrundshistoria.
Finns faktiskt ingen serie som jag är totally addicted to. Gillar HIMYM, SATC, According to Jim och Desperate Housewives .Vill hemskt gärna se Freaks and Geeks och The Big Bang Theory. Väntar just nu på Pushing Daisies som ska komma hem med posten från lovefilm.se. Jag brukade vara totally addicted to Grey's Anatomy, men slutade med det när jag missade varje avsnitt i senaste säsongen. Sved lite i början, men sen blev jag van. Tråkigt nog. Och för ännu mer länge sedan så var jag ADDICTED TO Prision Break. Uh, vilken serie. Bara samma om och om igen. Har dock aldrig i hela mitt liv sett ett Lost-avsnitt.
Tror ni fick mer "serier"-information än vad dagens uppgift krävde. Fast tror inte det gör något. Kanske trevligare så? Med lite mer bakgrundshistoria.
bloggutmaning: dag 13.
Day 13 – Your favorite musician and why?
The Beatles är ju självklara. Det gäller även The Kinks, Janis Joplin, Creedence Clearwater, Donovan och The Rolling Stones. Som ni märker, har jag svårt att hålla mig till nutidens radiomusik. Lyssnar gärna och helst bara på strofer från det vackra 1970-talet. Men även från 1950 och 1960. Och, det klart att mina spotifylistor kan innehålla en hel den musik från 1940-talet också.
Men självklart har jag en favorit som jag aldrig tröttnar på. Som jag kan lyssna på jämt. Hela tiden. Alla dagar. Alla tider. Överallt. Kan egentligen inte beskriva honom på ett värdigt sätt. Så jag låter han göra det själv. När han gör det bäst. Det är han.
The Beatles är ju självklara. Det gäller även The Kinks, Janis Joplin, Creedence Clearwater, Donovan och The Rolling Stones. Som ni märker, har jag svårt att hålla mig till nutidens radiomusik. Lyssnar gärna och helst bara på strofer från det vackra 1970-talet. Men även från 1950 och 1960. Och, det klart att mina spotifylistor kan innehålla en hel den musik från 1940-talet också.
Men självklart har jag en favorit som jag aldrig tröttnar på. Som jag kan lyssna på jämt. Hela tiden. Alla dagar. Alla tider. Överallt. Kan egentligen inte beskriva honom på ett värdigt sätt. Så jag låter han göra det själv. När han gör det bäst. Det är han.
söndag 5 september 2010
bloggutmaning: dag 12.
Day 12 – A photograph of the town you live in.
Har inget foto på min stad så jag tog Google till hjälp. Känns som jag inte fullföljer uppgiften men kan inte göra så mycket annat - förutom att skaffa mig en kamera och ta några kort. Men då kommer alla foton lite senare. Vi får väl se hur det blir med det.
Här över ser ni i alla fall torget i min stad, Karlstad. Jag tycker om min stad. Alla klagar så mycket på den. Att det inte finns något att göra och liknande. Men jag är nöjd. Tycker den är precis lagom stor. Tycker att det finns helt okej-många affärer. Gillar krogarna. Går på en bra skola. Bor i fina skogar. Finns inte så där mycket att klaga på, enligt mig. Men självklart ska även jag ut och se mig omkring i världen. Flytta och så. Men trots allt, kommer nog Karlstad alltid att vara en "åh vad skönt att komma hem för ett tag"-stad.
lördag 4 september 2010
bloggutmaning: dag 11.
Day 11 – What’s in your makeup bag?
Jisses! Jag som inte ens äger någon makeup-bag. Använder inte mer än vanlig svart mascara om dagarna och någon parfym. Om jag ska ta mig till krogen eller på någon hederlig hemmafest kan jag kleta på något enstaka drag kajal från H&M. Kan ske att jag ibland lägger på någon mörkare ögonskugga. Dock inte ofta.
Tusan så lite grejer. Får man ens kalla sig för "flicka"?
Jisses! Jag som inte ens äger någon makeup-bag. Använder inte mer än vanlig svart mascara om dagarna och någon parfym. Om jag ska ta mig till krogen eller på någon hederlig hemmafest kan jag kleta på något enstaka drag kajal från H&M. Kan ske att jag ibland lägger på någon mörkare ögonskugga. Dock inte ofta.
Tusan så lite grejer. Får man ens kalla sig för "flicka"?
bloggutmaning: dag 10.
Day 10 – A photo of our favorite place to eat.
Jag tycker om att äta på Nya Peeking, kikarestaurangen i stan. Fast det var för länge sedan som jag var där och köpte mig en lunchbuffé för sjuttio kronor nu. Har dock ingen bild här heller. Men har en video från sommaren i ettan. Om ni spolar fram kan ni se när vi käkar nudlar med pinnar.
Jag tycker om att äta på Nya Peeking, kikarestaurangen i stan. Fast det var för länge sedan som jag var där och köpte mig en lunchbuffé för sjuttio kronor nu. Har dock ingen bild här heller. Men har en video från sommaren i ettan. Om ni spolar fram kan ni se när vi käkar nudlar med pinnar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
