En betydligt mycket bättre film än vad jag trodde från början. Visst, den har det som jag gillar i en film. Det där lite halvbarnsliga som ändå är för vuxna. Och det där riktiga liksom. Men jag tycker verkligen att Bill Skarsgård känns som en sämre skådespelare. Jag antar att det är därför jag skjutit upp agerandet till att faktiskt bara se filmen. Stackars Bill, förlåt mig.
Till min förvåning så var filmen mycket bättre än jag trott. Verkligen mycket bättre. Och Bill var inte så dålig som jag trott. Fast han var heller inte det bästa jag sett. Men vad gör det, han gjorde det bra. Det gjorde han. Och filmen var himla söt. Men jag kunde inte sluta tänka på hur det kändes som en rip-off med handlingen från filmen Adam. Samma story, en kille med aspergers som totalälskar rymden träffar en tjej. Men vad vet jag. Det är tufft om regissören aldrig hört tala som Adam och att det bara råkade bli lite lika.
Oavsett, I Rymden Finns Inga Känslor var faktiskt väldigt bra och jag tycker du borde se Adam (för det är också en bra film).
2 kommentarer:
SV: Tack, Amanda. Vi tänker på varann helt enkelt. Vi är ganska starka båda två. Och jag bara älskar din blogg. Tack, världen, för att jag fick Amanda!
den ville ja åsso se!
Skicka en kommentar