Det var för kanske två månader sedan. Jag vaknade upp efter en himla tjusig dröm och hade den konstigaste känslan någonsin. Känslan satt i hela kroppen och fick mig att må hur bra som helst. Den natten hade jag drömt att jag helt plötsligt kunde flyga. Inga konstigheter det inte, kanske ni funderar. Det är säkert inte alltför sällan som folk drömmer att dom faktiskt kan flyga. Men den här känslan, som liksom gömt sig kvar hos mig, den är helt makalös.
Jag kunde minnas hur själva flygningen kändes i drömmen, precis som att luften blåste mig upp från marken och att jag förlorade all kontroll. Att jag var livrädd men samtidigt modigast på planeten. Jag minns att jag liksom flög hur snabbt som helst, upp över granarnas högsta toppar, och hur jag kunde se några av mina vänner långt där nere på marken. Jag minns hur jag plötsligt kunde dyka i flygningen och nästan nuddade markytan innan jag befann mig högt uppe bland molnen igen. Lite som Frittfall fast ett ännu friare fall.
Det bästa av allt är att just den där känslan av någon sorts stark vind som liksom omfamnar hela mig, och känslan av att vara räddast men samtidigt modigast på samma gång, den har nästan bränt sig fast hos mig. Jag kan komma och tänka på det ibland, precis när jag vill. Då känns det precis som om jag faktiskt varit på en egen flygfärd. Jag menar, på riktigt. Åh, jag ska aldrig glömma hur det kändes.
Har ni någon vacker dröm som nästan bränt sig fast hos er?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar