När jag fyllde nitton så firade jag det med det stora spektaklet tillsammans med Anna-Karin (som även hon fyllde 19 samma dag) och massvis av våra gemensamma vänner. Jag hade köpt mig en engångskamera för att dokumentera kvällens (kommande) bästa händelser och var himla nöjd. Idag hämnade jag ut den från fotoaffären. Kuvertet med bilderna kändes galet tunt och mannen bakom disken ville roffa åt sig hela 59 kronor från min plånbok. Jisses! För det där tunna?, tänkte jag.
Jag fick sju ynka bilder. Visserligen så var det sju alldeles kalasbra bilder. Men om det nu ligger till så att dåliga bilder slängs av affärsmannen eller kanske framkallningsdamen, ja då blir det ju nästan aldrig värt att handla engångskameror. Hur man än vrider och vänder på det hela, så kommer man aldrig tjäna på det. Först 49 kronor på Claes Olssons. Och sen 59 kronor för sju bilder.
Nej, det är dags att sätta ner foten (som man kan säga när något är fel!). Låt köparen få alla bilder och sen själv välja vilka som är svarta nog att slängas. Och ja, bakom allt detta så finns det en slutsats som jag lärt mig av; jag ska lära mig att använda blixten flitigt! Utan tvekan. Men ge mig alla bilder ändå, tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar